Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #6:2] Album: DIVERSE ARTISTER – Greensleeves Reggae Sampler 18

DIVERSE ARTISTER

Greensleeves Reggae Sampler 18

Greensleeves/MNW Distribution

Vissa riff är inte vad de brukade vara. Och andra riff, som ackorden ur Survivors »Eye of the Tiger«, har alltid varit så kassa att de bara kan räddas av en klåfingrig jamaican med sampler. När raggastjärnan Merciless ger sig på den gamla »Rocky«-hiten, och ryter om att mörda människor, känns det som om Sylvester Stallone klubbas ner av ett par hundra kilo svart muskelmassa. Repen runt boxningsringen ersätts av rakbladsvassa gitarrsträngar, basen mullrar under mattan och Merciless dricker blod ur prispokalen.

Förvandlingen av lama åttiotalshits till svettdrypande, smått surrealistiska dansgolvsblasters sker hela tiden i raggamusiken. Och även om det inte görs med samma elegans som när Puffy eller Wyclef leker jukebox, så är resultaten alltid lika eggande som egendomliga. På förra Greensleeves-samlingen gjorde sångerskan Chrissie D och Goofy en bisarr version av Donna Summers »Hot Stuff«, Sanchez och Beenie Man gav sig på Dolly Partons »Islands in the Stream« och Cutty Ranks attackerade KC & The Sunshine Bands »That’s the Way (I Like It)«.

Psykopavarottin Buccaneer ser till att den artonde samlingen i serien inte blir sämre genom att tolka Enyas »Orinocco Flow«, en nästan lika underlig upplevelse som hans egen hitsingel »Skettel Concerto«. Sedan gör Lady Saw och den för mig okände TOK snuskragga av Stevie Wonders »Part Time Lover«, som naturligtvis döps om till »Hardcore Lover«, och ger Saw chansen att stöna på det där viset som alltid får mig att tro att mikrofonen är på väg ner i hennes urringning.

Kontrasten mellan hennes flörter och det djupt störda vrålet från folk som General Degree, Merciless och Red Rat är lika rolig som valet av samplingar och coverlåtar.

»Greensleevs Reggae Sampler 18« visar ännu en gång att ragga är den enda musikgenren på planeten där hejdlös kommersialism kan samsas med ljud och rytmer som balanserar på gränsen till medicinskt vansinne.

När de jamaicanska producenterna tror sig höra ljudet av prasslande sedlar hör vi bara ett underhållande skrik från dårhuset.

Fredrik Strage

Postat i:Album vol 2 #6, Betyg 07, Fredrik Strage, , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: