Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #6:2] Charlie Feathers

Charlie Feathers

CHARLIE FEATHERS var en skrävlare och lögnare som var övertygad om att han uppfunnit rockmusiken. En rakt-upp-i-ansiktet-skitstövel, som inte ens Sam Phillips på Sun Records kunde hantera. Och förmodligen ingen annan heller. Men han bar på en enorm talang, som låtskrivare, men framför allt som blodisande intensiv sångare.

Han dog för några veckor sedan, i hemstaden Memphis. Och inte ens där lär många komma ihåg honom.

Men musiken han gjorde har en alldeles egen, liderligt kråmande sydstatssjäl. Lerig country och nigger-blues i en omfamning som luktar svavel, bensin och synd. Möjligen inte gjord för masskonsumtion.

Under några månader i mitten av femtiotalet hade han framgången precis under näsan Han kunde känna dess söta doft men han lyckades aldrig lägga händerna på den. Den gled retfullt smilande ifrån honom och detta livets uppenbara svek gjorde honom till en bitter man; för evigt dömd till en framtid på skitiga barer, skabbiga motell och nergångna enrumslägenheter i fel del av Memphis.

Snart hade han byggt upp en självömkande bild av sig själv som den missförstådde, misshandlade visionären och artisten.

Han hängde upp den på det faktum att han varit ett av Sam Phillips löften, att han möjligen varit i studion när Elvis gjorde några av sina Sun-inspelningar och att han faktiskt delvis »skrivit« en av dem. Ur detta växte föreställningen, allt mer tillskruvad för varje gång någon frågade honom, att det var han som visat Phillips hur man av byggstenarna country och blues skulle bygga rockmusiken. Att det var han som hjälpt Phillips att bygga Sun-studion. Att det var han som kom på hur man skulle skapa rockabillymusikens vilt ekande ljudbild i studion. Att han egentligen skrev många av de låtar Sun-artisterna spelade in. Att det var han som mödosamt lärt Elvis hur han skulle sjunga, att de båda gjorde inspelningar tillsammans. Som tyvärr försvunnit innan någon enda människa ens kunnat bekräfta deras existens…

Feathers sjöng på producenten Stan Keslers demoinspelning av låten »I Forgot to Remember to Forget«, som hamnade på Elvis femte Sun-singel. Som tack för det gav Kesler honom del i kompositörskapet. Det finns dessutom vissa vaga indikationer på att Elvis stod i begrepp att spela in ytterligare en Kesler-Feathers-låt, »We’re Getting Closer to Being Apart«, för en sjätte Sam Phillips-producerad singel, men innan dess hade hans kontrakt köpts upp av RCA. Lastbilschauffören drog till Hollywood.

Feathers återvände inte till lådfabriken, men hans flirt med framgången var förbi. Phillips tyckte att han var en självupptagen, fritt fabulerande besserwisser och tappade snabbt intresset för honom. Trots att han insåg att sångaren Feathers var en stor, stor talang.

De få inspelningar Feathers gjorde för Phillips talar sitt tydliga språk om detta. Phillips såg Feathers som först och främst en countrysångare och debutsingeln är förvisso en fantastisk, Hank Williams-lik sak fylld av undertryckt hat. Feathers levererar textrader som »your harvest, darlin’, will be bitter tears, I know… oh, I’ve been deceived« med total och orubblig inlevelse. Nästa singel, »Defrost Your Heart«/»Wedding Gown of White«, håller yttersta George Jones-klass, men lyckades inte fånga publikens intresse. Trots att Feathers på »Heart« fyller ut låtens varenda emotionella skrymsle med sin bedjande, uppgivna röst.

När Phillips inte ägnade sig tillräckligt åt honom gick Feathers helt sonika till det nystartade skivbolaget Meteor i stället. Där skulle han bygga vidare på sin känsla för den nya musikform som flöt omkring i luften. Hans två spår för bolaget är skolexempel på rockabilly i dess mest primitiva, mest upphetsande form.

Efter denna singel, som Feathers alltid hävdade bara var en demo, knöts han till bolaget King i Cincinatti. Under åren 1956-1957 släpptes fyra Feathers-singlar, alla är briljanta rockabillyspår. Pärlan är »Can’t Hardly Stand It« — en långsamt släpig, nästintill neurotisk och definitivt erotisk bön om kärlek. Oerhört fysiskt, och omöjligt att förhålla sig neutral till. Och Feathers särpräglade sätt att hicka fram vissa ord, något som på senare år ibland blev ett irriterande maner, är just här finslipat till spänningsladdad perfektion. När The Cramps tjugofem år senare spelade in låten var det en särdeles välriktad hyllning till en av femtiotalets mest särpräglade hjältar.

Charlie Feathers var en förvirrad och mycket komplicerad man, så obildad att han endast med möda kunde skriva sitt eget namn, men hans musik byggdes på blind övertygelse och en passion som bränner oförminskat genom en halv mansålder av beräkning och tillgjordhet. Han var en outsider, på alla plan, och inget kunde tvinga in honom i normalitetens tvångströja.

»Rockabilly is the beginning and the end of music«, var hans egen syn på saken. »I mean it’s just there — something just comes in my mind, just floats in the air. Lord, I’ll never live that sound down in my ears. It will die with me, boy«.

Bästa sättet att hedra denne trångsynte, envise och briljante visionär är att begrava sig i den fantastiska dubbel-CD som John Fahey nyligen gett ut på sin etikett Revenant. Där har äntligen någon samlat alla rockabillygeniets femtiotalsspår på ett och samma ställe, kompletterat med obskyra demoinspelningar från femtio- och sextiotalet. Och Nick Tosches inledande hyllning i häftet är rock’n’roll-poesi som säger mer än alla de ord jag staplat på den här sidan.

»Things out here that Memphis never seen: wildflowers on fire with the Lord’s gasoline. Blood running out of one vein, Holy Ghost pumping something new in the other wrist. Feel that hand start fluttering, making sounds on them string like this. Defrost your heart, baby, blow a kiss this lonesome way«.


Lennart Persson

Postat i:hej då, Lennart Persson, POP vol 2 #6, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: