Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #6:2] Kicking Giant

Kicking Giant

MELLAN 1989 OCH 1994 spelade Tae Won Yu och Rachel Carns in två fullängdare och en drös kassetter under namnet Kicking Giant. Tae skötte gitarren och det mesta av sången, medan Rachel trummade. Kassetterna släpptes på deras egna Loose Leaf Label. Skivorna — »Halo« och »Alien i.D.« — gavs ut på Spartadisc respektive K Records.

Kicking Giants skivor var ett härligt mischmasch av olika stilar. En knixig Gang Of Four-liknande poplåt kunde följas av ett mörkt space rock-brummande som i sin tur kunde leda till en hård punklåt med rockabilly-stick eller till mjuk Beat Happening-pop.

Under största delen av Kicking Giant-tiden bodde Tae och Rachel i New York. Men efter att Tae träffat Calvin Johnson (Beat Happening, Halo Benders, Dub Narcotic Sound System) på en show i New York, gett honom en av Kicking Giants kassetter och på så sätt inlett en brevväxling, bestämde de sig för att flytta dit Calvin bodde — Olympia, Washington. Tae fick jobb som allt i allo och omslagsdesigner på Calvins legendariska skivbolag, K Records. Det är också på K:s kontor jag till slut hittar Tae.

— Jag antar att K skulle klara sig utan mig, skrattar han. Men jag gillar att jobba för dem och de kan behöva lite hjälp. Alla jobbar alldeles för hårt här.

Efter »Alien i.D.« kände Tae och Rachel att de gjort allt de kunnat och velat med Kicking Giant och att det var dags att göra någonting annat. Rachel bildade poppunkduon The Need och Tae startade soloprojektet The KG, vars första album, »Nature Morte (Kicking Giant Is Dead, the Parking Lot’s on Fire)« (Fortune4), kom ut för ett tag sedan.

Jag frågar honom vilken som är den största skillnaden mellan Kicking Giant och The KG.

— Rachel. Helt enkelt. Kicking Giant var ju också mitt första band med allt vad det innebär av intresse och utforskande. Jag tycker om sådant, men det finns ingen anledning att försöka hålla kvar vid det. Musiken är ju också väldigt annorlunda. Med The KG försöker jag hitta nya influenser och nya sätt att spela.

Dessa nya influenser är främst soul, dub, AM-radio och electronica.

— Jag tycker att det borde finnas mer absurditet i världen, säger Tae. Om man har tillfälle att bidra med lite mer absurditet, så ska man alltid ta den chansen.


Johan Jacobsson

Postat i:Johan Jacobsson, POP vol 2 #6, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: