Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #5:2] Album: STOCK, HAUSEN & WALKMAN – Oh My Bag!

STOCK, HAUSEN & WALKMAN

Oh My Bag!

Hot Air/import

Stock, Hausen & Walkman bildades i Salford utanför Manchester i slutet av åttiotalet. Från början räknade de till fyra medlemmar men efter ett tag bantade de ner sig lite och i dag är bara Andrew Sharpley och Matt Wand kvar från originaluppsättningen.

Under alla dessa år har de släppt en imponerande mängd skivor. Jag tappade för länge sedan räkningen på alla deras remixar, obskyra sidoprojekt och strängt limiterade sjutummare. Jag är inte ens säker på antalet fullängdare. Men en sak kan man vara säker på: köper man en av deras skivor får man musik som är rolig, förbryllande, fascinerande och som svämmar över av kreativitet.

Några exempel:

Stock, Hausen & Walkmans största försäljningssuccé, CD:n »Organ Transplants Vol. 1«, är svängig easy listening. På relativt nyss utkomna tiotummaren »Ventilating Deer« står bland mycket annat en Slayer-sampling sida vid sida med ett xylofon-riff. Och nämner jag att gruppen uppskattat att de brukar snitta 1500 samplingar per fullängdsskiva kanske ni förstår vad vi har att göra med här.

»Oh My Bag!« är Stock, Hausen & Walkmans senaste skiva. Titeln är tagen från en plansch de hittade i ett snabbköp i Japan som uppmanade sina kunder att återvinna sina matkassar.

Det här är det mest drum’n’bass—influerade gruppen har gett ut. Men som ni kanske förstått vid det här laget går det inte att tillfredsställande sammanfatta allt som pågår på en Stock, Hausen & Walkman—skiva. »Oh My Bag!« innehåller så fruktansvärt många olika ljud, infall och loopar att man skulle kunna göra ungefär tre fantastiska skivor av dess beståndsdelar. Inte ens det jag först reagerade mest på — rikoschett-trummorna — visade sig vara genomgående.

Två saker kan man i alla fall vara säker på, nämligen att Stock, Hausen & Walkmans drum’n’bass-variant är väldigt egen, samt att »Oh My Bag!« känns lika engelsk som afternoon tea. Trots att den, som Andrew Sharpley uttryckte det i The Wire, är gjord med »Those traditional Japanese instruments, the sampler and the CD player«.

Johan Jacobsson

Advertisements

Postat i:Album vol 2 #5, Betyg 07, Johan Jacobsson, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: