Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #5:2] Album: MAKE-UP – In Mass Mind

MAKE-UP

In Mass Mind

Dischord/Border

Ähum. Host. Harkel. Jo, det är så att jag funderar på att gå på en rockkonsert igen (sorlet i klassrummet tystnar). Jag känner mig återigen tilltalad av att stå i en för trång lokal och se ett rockband spela rockmusik i sitt rätta element — live (knäpptyst i klassen). Jag skulle vilja se ett nytt rockband live, så snart som möjligt, och jag kan till och med tänka mig att hötta med näven lite samt bli svettig när de spelar »Black Wire Pt. I« (knappnål faller till golvet).

Make-Up är det absolut bästa liveband jag aldrig sett. Men de ser fantastiska ut på bilder och de säger fantastiska saker. Den amerikanska kvartetten Make-Up, vars tidigare album jag tyvärr helt missat, har ett ledord som de slaviskt tillber — gospel. »Do you like gospel music? Get on your knees, please«.

Medan nästan alla andra rockband är fångade i vad Make-Up kallar »the boring pantomine of rock’n’roll« är Make-Up ute efter att nå längre, mycket längre. Make-Up vill spela rock’n’roll med samma glöd och övertygelse som en gospelkör. Bandet har som mål att deras konserter ska kulminera i samma extatiska scener som ett baptistmöte. »Or perhaps an orgy«.

Att jag över huvud taget blev intresserad av den här skivan berodde enbart på konvolutet. Med skivan medföljer ett häfte med ett långt brandtal som attackerar musikindustrin och menar att den enbart går i kapitalismens ledband. Det är ett väldigt förvillat brandtal, men huvudsaken är att de vill något, brinner för något. Att de sedan på slutet börjar yra om CIA-konspiration tyder också på att de har humor.

Hur gruppen låter? Om Jon Spencer hade valt att satsa på Gospel Explosion i stället för Blues Explosion så kommer man rätt nära. Fast Make-Up kommer inte från New York utan från Washington DC. Ljudbilden är därmed luftigare. I stället för att låta som ett gäng dårar som letar efter toaletten på CBGB:s låter de som ett gäng dårar som vrålar genom en megafon på Vita Husets gräsmatta. Dessutom: Make-Up gör två covers. Den ena är en låt som är löst baserad på politisk vrålande från gudomliga MC 5. Den andra är en cover på Anita Bakers »Caught Up in Rapture«, en av åttiotalets snyggaste soullåtar.

Jo, Make-Up har fattat precis allt.

Jan Gradvall

Postat i:Album vol 2 #5, Betyg 07, Jan Gradvall, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: