Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #5:2] Album: HEATHER NOVA – Siren

HEATHER NOVA

Siren

V2

Undrar hur många rock- och poplåtar som innehåller raden »I close my eyes and…« och så vidare? Pris för originalitet utgår inte. Inte heller för den brittiska sångfågeln med det något mer originella artistnamnet Heather Nova, vars första låt på den nya CD:n »Siren« innehåller just ovan nämnda poetiska plitande. Plus en hel del andra klyschor i samma division. Som »I give you my heart/Give you my shoulder«.

Heather har en vacker röst, med mycket tyngd, mycket styrka och bra omfång, från kristallkrossande sopran till sensuell killfångaralt. Och hon visar att hon både klarar av sistadansentryckare, som »What a Feeling« och mer slamrigt sistachansenbuller, typ »Blood of Me«.

Och ändå har »Siren« svårt att fånga ens uppmärksamhet. Albumet lever endast stundtals upp till titeln, som givetvis ska föra tankarna till antikens mytiska kvinnogestalter, vars locktoner innebar döden för mången god sjöman. Och visst, det skulle inte göra ont att gå i kvav till den hypnotiska balladen »Winter Blue«, eller låta sig uppslukas av den förföriskt dansande »Widescreen«.

Men sedan tryter mitt intresse betänkligt. Musikaliskt är »Siren« lite väl tillrättalagd; lagom ruffig för att verka respektingivande, lagom mjuk för att skapa förtroende. Det är för den här sortens skivor som genren Indie Light skapades.

Heather Nova har svårt med personligheten. Hon blir lite av en kameleont, som maskerar sig med hjälp av andra sångerskor: Stevie Nicks i inledande reseporträttet »London Rain«, Patti Smith i psykrockdramat »I’m the Girl«, Polly Harvey i gnissliga »I’m Alive«, Sandy Denny i solstänkta »Heart and Shoulder«, Annie Lennox i stillsamma »1 Paper Cup« med flera. Tajmningen är förvisso bra. Det är — om uttrycket tillåts — »inne« med tjejrock, mycket tack vare framgångarna för A Morissette, T Amos, A DiFranco och J Osborne. Rent teoretiskt är det mycket som talar för att »Siren« kan locka lika många lyssnare som Novas förra album, »Oyster«, som sålde i drygt 700 000 exemplar. Här finns trots allt De Rätta Ingredienserna. Det enda som kanske saknas är Nova. Hur nu det ser ut.

Micke Widell

Postat i:Album vol 2 #5, Betyg 05, Micke Widell, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: