Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #5:2] Donovan

Donovan

Donovan

Café Opera, 14.30

Skotsk kärlekstrubadur som i mitten av sextiotalet charmade världens blomsterbarn med sånger som »Mellow Yellow«, »Hurdy Gurdy Man« och »Sunshine Superman«. Donovan haschade med Bob Dylan i kulisserna under inspelningen av »Don’t Look Back«, lärde John Lennon komplicerade ackordföljder inför Beatles »White Album« och hängde alldeles för länge med Maharishi Mahesh Yogi. Just nu ger han kurser i musikalisk meditation och spelar in en uppföljare till Rick Rubin-producerade »Sutras«.

Vilka är de snyggaste scenkläder du haft?

— En gyllene mantel och en arabisk sidendräkt som ursprungligen användes som bröllopsklänning. Jag köpte dem i antikaffärer på Portobello Road när jag var ung. Nu hänger de i The Rock’n’roll Hall of Fame i Cleveland.

Varför sitter du så ofta i skräddarställning på scen?

— På mitt senaste album »Sutras« är temat att finna frid genom meditation. Det gör man lättast om man sitter med benen i kors.

Varför är strålkastarna blå när du spelar dina lugna låtar?

— För att skapa rätt atmosfär. Blått hör ihop med det lugna och sorgliga. Rött eller grönt använder jag för de lite snabbare rocksångerna. Min gitarr är målad i alla tre färgerna för att symbolisera världsalltet. Jag har varit noga med att para ihop rätt färg med rätt sång sedan jag studerade konst på St. Orbin i London.

Vad lyssnar du på i turnébussen?

— Jag lyssnar gärna på kassettböcker. Just nu Joseph Campbells »Hero With a Thousand Faces«. Han är en av vårt sekels största mytologer och inspirerade George Lucas till att skriva »Star Wars«-trilogin. På sista tiden har jag också lyssnat mycket på violinisten Crammers tolkningar av Astor Piazzollas argentinska tango.

Skriver du låtar när du är på turné?

— Att resa ger goda idéer. Man lämnar sin vardag, upplever massor av nya saker och får energi av publiken varje kväll. »Mellow Yellow«, min berömda toklåt, skrev jag faktiskt 1966 när vi hade efterfest på ett hotellrum i Göteborg.

Umgås du med dina förband?

— The Who var trevliga. Jag lärde känna dem redan när de kallade sig The High Numbers. Vi spelade på ett vackert operahus i Black pool och flickorna skrek så högt att ingen hörde en ton. Plötsligt kände jag en vattendroppe på kinden och jag trodde att taket läckte. Sedan kände jag ännu en vattendroppe och slutade spela, ingen hörde ändå musiken, och då fick jag syn på Roger Daltrey och Keith Moon som gömt sig under scenen och sprutade på mig med vattenpistoler.

Vad brukar du kräva på din rider?

— En flaska vitt vin åt min tour manager. Själv dricker jag bara mineralvatten. Ljust och mörkt bröd, ost, frukt och vegetarisk mat.

Vad tycker du om rockfestivaler?

— Jag älskar dem. Särskilt world music-festivaler. Tyvärr kunde jag inte åka till Woodstock eftersom jag liksom John Lennon och George Harrison åkt fast för gräsrökning.


Anna Hellsten och Fredrik Strage

Annonser

Postat i:Anna Hellsten, Fredrik Strage, POP vol 2 #5, , , ,

One Response

  1. […] / James Johnston (Gallon Drunk) / Ian McCulloch (Echo & The Bunnymen) / Bounty Killer / Donovan / Tanya […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: