Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #5:2] Bounty Killer

Bounty Killer

Bounty Killer

Heaven, 01.20

Rodney Price, som Bounty Killer egentligen heter, är jamaicansk raggagud och en riktig morsgris. Trots att han puffar ganja som ett ånglok hyser hans lungor en stämma stark nog att bröla omkull Jerikos murar. Han driver sin egen etikett Priceless och är fortfarande ett lika stort Pavarotti-fan som när han spelade in den pampiga singeln »Hip Hopera« med sina kompisar The Fugees. Ifjol släpptes samlingen »Ghetto Gramma« på Greensleves, med den fantastiska låten »Smoke the Herb«. Bounty håller just nu på att spela in uppföljaren till 1996 års klassiker »My Xperience«.

Vill du ha fysisk kontakt med din publik eller tycker du det är äckligt?

Det är okej. Om någon gillar mina sånger så vill de oftast känna på mig när de ser mig live. Men man måste vara försiktig. I Miami slet de ner mig från scenen och jag slog näsan i golvet. Yeh man, det gjorde ont som fan.

Hur brukar du ladda upp inför giget?

Jag behöver inte ladda upp. Jag har rätt vibe från början eftersom jag är en riktig artist. En del artister måste röka ganja för att få rätt vibe. De är förlorare. Man ska ha rätt vibe från början. Sedan röker man.

Vilka låtar sjunger du upp dig till?

Jag sjunger inte upp mig. Jag plockar upp mikrofonen och sjunger. Rösten sviker mig aldrig. Den är min vän.

Brukar folk kasta upp saker på scenen?

Flickor kastar teddybjörnar och goselejon. Jag ska bygga en hylla åt dem hemma så att de inte ligger och skräpar.

Vad är det första du säger till publiken?

Nah na mercy! Det är min slogan. Eftersom jag rullar orden på tungan tror folk att jag sjunger »lord have mercy« som alla andra på Jamaica. Men jag är Bounty Killer. Jag ber inte om nåd.

Inte ens om någon slår dig?

Nej. Jag är Bounty Killer. Nah na mercy!

Vilka fans bjuder du in backstage?

Jag skulle gärna bjuda in fler flickor. Men de blir lätt för många. De kliver på varandra och slåss och gör sig illa. Jag blir trött då.

Försämras dina matvanor på turné?

Kyckling och fisk grillad på jamaicanskt vis är svårt att hitta. Ibland packar jag ner mat i resväskan innan jag åker på turné men fisken luktar illa så jag blir ofta tvungen att dumpa den efter någon vecka. När jag tjänat lite mer pengar ska jag anställa en bra kock från Jamaica som följer med oss.

Hur ofta ringer du hem?

Varje dag. Mor vill veta att Bounty mår bra. Hon ber till Gud att jag ska komma hem.

Har du skrivit någon låt om turnélivet?

Nej, men det ska jag göra. En sång om allt som händer Bounty Killer över hela världen. Alla kommer att lyssna på den i alla länder.

Blir du en bättre människa av att turnera?

Bättre artist. Bättre människa också. Mina turnéer är ofta jobbiga och tråkiga, men efteråt märker jag hur mycket man växer av att se nya ansikten, höra nya språk och blanda raser. Gud gör turnéerna svåra men om man klarar av dem blir man belönad.

Vad lyssnar du på i turnébussen?

Busta Rhymes, Wu-Tang, Fugees och Bounty Killer förstås.

Vilket land är bäst att turnera i?

Om jag fick välja skulle jag inte spela på kalla och konstiga ställen som Sverige. Jag skulle bara turnera i Afrika och Kalifornien. Men fansen i Sverige säger att de vill ha Bounty Killer. De är inte nöjda med något annat. Och Bounty Killer lyssnar på dem.


Anna Hellsten och Fredrik Strage

Advertisements

Postat i:Anna Hellsten, Fredrik Strage, POP vol 2 #5, , , ,

One Response

  1. […] / Flora Purim / James Johnston (Gallon Drunk) / Ian McCulloch (Echo & The Bunnymen) / Bounty Killer / Donovan / Tanya […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: