Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #5:2] Buena Vista Social Club

Buena Vista Social Club

FÖR TVÅ ÅR sedan trappades det kalla kriget mellan USA och Kuba upp. Då införde den amerikanska regeringen en lag som ger den amerikanske presidenten tillstånd att »stödja försök att etablera demokrati i Kuba«. Var det någon som sa »Grisbukten«?

Castro använde upptrappningen som en förevändning för att fängsla ännu fler oliktänkande och kylan mellan de båda länderna har sällan varit djupare än den är i dag.

Men det finns andra strävanden.

Samtidigt med genomdrivandet av den amerikanska lagen åkte Ry Cooder till Havana. Han blev förälskad. I musiken och människorna, livsstilen och attityderna.

— Du ska få ett exempel. Vi jobbade i studion när jag fick veta att Omara Portuondo, »Kubas Billie Holiday«, spelade in i en angränsande studio. Jag gick in dit och frågade om hon ville sjunga en låt på min platta. Hon frågade vem som var med och spelade och när jag nämnde Compay Segundo la hon upp världens garv. Compay är en snart nittioårig sångare, en av Kubas mest kända genom tiderna. Omaras replik var blixtsnabb: »Aldrig i livet jag skulle göra något med en sån gammal gubbe, med en kuk som inte längre fungerar«…

I samma stund kommer Compay in i rummet, börjar genast ta av sig byxorna, och intygar att den minsann fortfarande fungerar hur bra som helst. Jag tappar naturligtvis hakan och vet inte vad som ska hända. Då kastar de sig i armarna på varandra. Och så visar det sig att de en gång var ett kärlekspar, för så där fyrtio år sedan.

— Och duetten de sjöng direkt efter är så vacker att man kan dö. Plattan Cooder gjorde är »Buena Vista Social Club«, som öppnat inte bara USA utan även resten av västvärlden för den här romantiska, sensuella musiken från ett Kuba innan Castros revolution. Cooder har varit tillbaka i Havana och spelat in Ibrahim Ferrer, en av de åldriga sångarna i gruppen.

— Den plattan blir fantastisk, ännu starkare än »Buena Vista«. Mer varierad, vi jobbade bland annat med en underbar 24-mannaorkester.

Nyligen var Cooder och hela orkestern på besök i Amsterdam, där man gav sina två första och hittills enda konserter. Wim Wenders filmade konserterna för den dokumentärfilm om gruppen han håller på med, och som ska vara klar i sommar. Wenders upplevde samma sak som Cooder när han nyligen för första gången kom till Havana.

— Jag kom dit som vilken turist som helst. Och reagerade som vilken turist som helst — det är chockerande fattigt, chockerande eländigt… men man behöver inte vara där mer än två dagar för att inse att det också är chockerande vackert. På många plan.

— När folk frågar mig om det inte är begränsat att göra en film om bara den här gruppen och de här människorna så svarar jag bara att jag lätt skulle kunna göra en film om var och en av dem!

Cooder är lika förförd.

— Jag känner mig oerhört lycklig och stolt över att ha fått chansen att göra den här musiken, att få möta dessa fantastiska musiker, på nittiotalet. Det är ju tyvärr så att det nästan ingenstans i världen längre finns någon musik som är »ren«; som inte har förorenats, tvingats till förändring eller som helt enkelt förstörts i ett kommersiellt maskineri. Jag har aldrig tidigare mött så fantastiska musiker, som spelat en så delikat och finlemmad musik på ett så avspänt vis. Jag trodde knappt det var sant att de ville spela med mig.

— Jag besökte Kuba redan 1976. Då mötte jag bland annat den legendariske sångaren och låtskrivaren Nico Saquito. Men då gick det inte att göra något, det blev aldrig några inspelningar. Tiden var inte inne. Så jag har alltid längtat tillbaka.

Han är övertygad om att isoleringen av Kuba snart är över.

— Plattorna jag har gjort där kanske kan bidra, men tusenfalt viktigare är att CNN nu har ett kontor i Havana. Om amerikanerna får se det kubanska folket på TV kommer de att förstå att det är underbara människor, som man inte behöver vara rädd för. Man behöver bara se Compay Segundo en gång på en scen för att bli betagen. Herregud, bara jag såg honom gå nedför en gata så ville jag följa honom överallt…


Lennart Persson

Annonser

Postat i:Lennart Persson, POP vol 2 #5, , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: