Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #5:2] Mudhoney vs. Dickinson

Mudhoney vs. Dickinson

DET VERKAR SOM att det är dags att börja bry sig om Mudhoney igen. På nya albumet »Tomorrow Hit Today«, som släpps i höst, har Seattle-kvartetten nämligen fått hjälp av legendariske Memphis-producenten Jim Dickinson (Replacements, Primal Scream, Aretha Franklin och en lång rad andra klassiska namn). Och Dickinson brukar ju kunna gjuta nytt, organiskt liv i det mesta han tar sig an.

Får man tro Mudhoneys gitarrist och sångare Mark Arm är det precis vad som skett.

— Jim kändes som ett naturligt val för oss. Vi har egentligen aldrig jobbat med en utomstående producent tidigare utan bara med polare, som Conrad Uno eller Jack Endino. Men Jim har ju en lång historia inom rock’n’roll och efter att ha hört vad han gjorde för Clawhammers senaste insåg vi att han var rätt man.

Mudhoney, som för tidiga plattor som »Superfuzz Bigmuff« och »Every Good Boy Deserves Fudge« en gång förärades småfåniga epitet som grungens gudfäder och liknande, har legat lågt sedan senaste, måttligt uppmärksammade albumet »My Brother the Cow« från 1995.

— Vi turnerade en del efter den plattan, men Steve (Turner, gitarrist) kände sig less. Så vi bestämde oss för att ta ett år ledigt och skriva låtar i lugn och ro i stället för som på de senaste plattorna, framför allt »Piece of Cake«, stressa fram materialet. Det blev mycket bättre den här gången.

För Jim Dickinson var Mudhoneys tunga rock en ny upplevelse.

— Jag har aldrig gjort något från Seattle tidigare, men rock’n’roll handlar om gitarrer och jag gillar Mudhoneys speciella gitarrsound. Där finns en djupare, mörkare ton än jag är van att jobba med. Jag hör Captain Beefheart hos dem, trummisen låter rätt mycket som Keith Moon (The Who) och man kan spåra rötter till ett annat Seattle-band, The Sonics. För mig är det viktigt att det finns historia i det jag producerar och det gör det i Mudhoney.

— Det som är bra med Dickinson är att han har förmågan att lyssna och plocka det bästa ur dem han producerar i stället för att, som många andra gör, tvinga på banden sitt eget sound, säger Mark Arm.

Plattan spelades in i Seattle, men Dickinson övertalade Mudhoney om att göra det sista i en studio i Memphis.

— När de kom hit trodde de att de var färdiga, men vi gjorde om all sång och en del gitarrer och det gav tveklöst albumet mer djup. Memphis gör något med musiker. De spelar annorlunda och jag kan göra bättre grejer med dem när de kommer hit. Jag antar att det har med stans historia att göra, säger Jim Dickinson.

Tills albumet kommer ut sysselsätter sig Mudhoney-medlemmarna med sina otaliga sidoprojekt. Mark Arm spelar exempelvis i snart albumdebuterande The Wilde Rattz, där även totalt okända namn som Mike Watt, Ron Asheton, Thurston Moore, Sean Lennon, Steve Shelley och Don Fleming ingår.

Jim Dickinson har nyligen rattat debutalbumet från Perfect, Replacements-gitarristen Tommy Stinsons band, vilket släpps i juli. Dickinsons länge aviserade soloalbum »Free Beer Tomorrow« lär också äntligen vara på gång.


Håkan Steen

Annonser

Postat i:Håkan Steen, POP vol 2 #5, , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: