Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #5:2] Mos Def

Mos Def

BAREN DON HILL’S på Spring Street i Greenwich Village är proppfull av b-boys, som rökt så mycket gräs och hinkat så mycket gratissprit att de brölar »give us some gangsta shit« så fort det blir tyst på scenen.

Hip hop-bolaget Rawkus firar samlingen »Lyricist Lounge Volume I« och Mos Def, deras underbarn från Brooklyn, agerar konferencier och spottar ur sig ett par rim om varje MC som får micken. Efter en timme drar han igång »Body Rock«, den pigga singel som han spelat in med kompisen Tash och Q-Tip från A Tribe Called Quest, och åttahundra sneakers stampar takten så hårt att Manhattan sjunker ett par centimeter ner i Hudsonfloden. Till och med en lurvig krukväxt i andra änden av bardisken gungar, men det visar sig vara en afro som sitter fast på Brother Question från The Roots.

— Jag är en glad kille. Jag käkar inte prozac och jag har inte massor av sex, men jag känner mig ändå harmonisk och det märks i min musik, säger Mos Def fyra timmar tidigare.

Det är presskonferens på Lincoln Plaza vid 63:e gatan och en brittisk journalist har just frågat honom varför han ler så mycket. Mos Def fingrar generat på sin tajta, stickade mössa. Efteråt sätter han sig vid ett piano i ett hörn av rummet och pillar förstrött på tangenterna. Jag sätter mig bredvid honom på pallen och han bjuder på halspastiller från fem små askar som han placerat på pianolocket.

— Varsågod. Här finns massor av smaker. Precis som i en bra låt. Jag har körsbär, apelsin, ananas, hallon och så tropiska pastiller som är allra godast.

Mos Defs debutsingel »The Universal Magnetic« var en av fjolårets lekfullaste och bästa hip hop-låtar. Ett slutgiltigt bevis på att han är det viktigaste nytillskottet i Native Tongues-familjen, som han tillhört sedan De La Soul bad honom rappa i »Big Brother Beat« på deras senaste album. Mos Def har kommit långt sedan han torkade bord och kånkade stolar på klubben Lyricist Lounge för fem år sedan.

— Jag får inspiration till mina låtar genom att promenera. Ofta traskar jag över Brooklyn Bridge mitt i natten och går runt på Manhattan. Gatorna kan vara hur stökiga och larmiga som helst. De ger mig ändå en meditativ, musikalisk vibe och jag ser människor och händelser som är värda att skriva om.

Som tolvårig skolgårds-MC tillhörde han gruppen The Right Choice Boys. Lite senare upptäckte han skolans bibliotek och genast blev svarta författare som Walter Mosley och Richard Wright lika viktiga som Chuck D.

— Jag skrev poesi och korta noveller. Mest influerades jag av Ray Bradbury. Jag vet inte hur många gånger jag har läst »Den illustrerade mannen«. Jag älskar tanken på en människa som är tatuerad över hela kroppen, ett flöde av poesi, bilder och berättelser från topp till tå. Så bör en bra MC fungera.

På hans grammofon snurrar mest jazz. Men han lyssnar inte bara på John Coltrane, utan lika ofta Steely Dan vars »Aja« hans pappa spelade för honom innan han var torr bakom öronen.

— Q-Tip har tipsat mig om mycket jazz. Han har en fantastisk skivsamling. Eller hade… hela skiten brann upp i en eldsvåda för ett par veckor sedan. Jag trodde aldrig att han skulle bli sig själv igen. Men han tog det som en man.

Kontraktet med Rawkus ger Mos Def friheten att göra musik precis som han vill. Men han vet att det viktigaste är att vara ärlig mot sig själv. Och säga vad man tycker även när ens bekanta gör dåliga skivor.

— Rappare som vågar såga andra anklagas alltid för att vara avundsjuka eller »player haters«. Men vi lever i Amerika! Jag får tycka vad jag vill. Om Ku Klux Klan har rätt att marschera till stadshuset och få demonstrationstillstånd så har jag rätt att dissa Puff Daddy.

Under våren avslutas inspelningarna av Mos Defs debutalbum »Ladies and Gentleman a Very Interesting Young Man Who Has Travelled From Very Far to Be With Us«.

— Jag jobbar i min egen takt. Det finns ingen anledning att stressa. Jag kliver upp varje morgon och skriver mina låtar. Resten lämnar jag i Guds händer.


Fredrik Strage

Annonser

Postat i:Fredrik Strage, POP vol 2 #5, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: