Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #5:2] Rockpost

Lokkout i Pop!?

Tackar för en vettig musiktidning. Andres Lokkos artikel: »Låt inte dom jävlarna ta dig« i förra numret är dock en sorglig uppvisning i proffstyckande från en journalist som verkar känna sig gammal och därför ber hela musikvärlden dra åt helvete.

Lokko har förvisso en hel del poänger. En miss i sammanhanget är, trots detta, att hela artikeln andas det gift som fick pop att för några nummer sedan börja på ny kula och i stället kalla no 26 för vol.2, #1. »Vi skapade ett monster… (…) Vi ville inspirera. Inte diktera innehållet i varenda skivhylla och skivrecension. Skit i oss i bland. Det mår du och vi bra av.« Att fenomen som Lokko och för övrigt tidningen pop själva har varit med och format musikparadigmet i Sverige tycks Lokko här inte ta någon notis om . Även om Lokkos artikel är tänkvärd innehåller den drag som påminner om mina egna reaktioner när jag i tonåren till mitt förtret upptäckte att alla andra började gilla Smashing Pumpkins och Nick Cave. Det är tänkvärt att Lokko anser att den enda musik som är tillräckligt stark för att bedöva är stark kristen gospelhouse. Musiken har blivit för mycket av ett koncept, en transportstäcka eller en tripp. Det görs verkligen väldigt lite viktig musik! Att folk gillar Radiohead eller andra listvänliga grupper är dock snarare ett symptom på tomheten den nya generationen känner än ett uttryck för dålig musiksmak.

Linus, Malmö

Tjo!

Jag är så jävla besviken på dig Andres Lokko!

Har du tänkt på att alla inte har samma musiksmak som du?!

Nej, det verkar inte som det.

Har du över huvud taget lyssnat på vackra »Fake Plastic Trees« eller »Thinking About You« med Radiohead?

Sådan vacker musik kan nog inte varken Sizzla eller Buju Banton komma i närheten av. Fugees och Puff Daddy sjunger ju inte ens, det är ju bara ett jävla rabbel, hur vackert är det? Du skriver att du vill ha musik som sprudlar av kärlek, det är precis vad Radioheads låtar gör, i varje fall om man lyssnat ordentligt och inte missförstått allt. Jag tror inte att popmusiken är hopplös, utan att det är du som är hopplös. Du har så rätt när du skriver att du inte har någon plats i 1998 års popklimat.

Jag respekterar att du inte gillar Radiohead, men måste du vara så jävla hatisk mot dem.

Det verkar som Thom Yorke personligen har spottat dig i ansiktet. Borde inte du försöka respektera andras musiksmak och inte bara tänka på dig själv?

Jag föreslår att du startar en egen tidning med Van Morrison, Puff Daddy och Sizzla och Buju, då kan de som är intresserade läsa om dem, jag vill i varje fall ha mer pop.

Camilla Mods 98, Hägersten

Hej.

Lokko har ganska rätt i POP #4 (»Låt inte…«). Tyvärr orkar jag snart inte kämpa utan flyttar till morfar och börjar lyssna på opera.

För Guds skull, ta inte av Terry Charlatans-tröjorna. Han är så grymt snygg.

Många hälsningar,

Sandra

Hallå!

Jag vill bara ösa beröm över er på POP. Ni gör det som många andra inte vågar. Speciellt glad är jag över ledaren i det nya numret. Jag är kristen, och blir därför så glad över vad ni skriver.

Den kraften som många av de här pop/rock-ikonerna bär på, det är den jag längtar efter. Den är så sprängfylld av kreativitet. Det är skumt det här med den frikyrkliga musiken.

Ni nämnde Staple Singers och Johnny Cash. Tänk om fler kunde bli som de. Äkta och trovärdiga.

Tack för en fantastisk tidning, och för att ni inte skäms för Gud. Ni ser vad han gör, och han ser vad ni gör…

Jakopp

Annonser

Postat i:hej, POP vol 2 #5

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: