Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #4:2] Album: STEREO TOTAL – Juke-Box Alarm

STEREO TOTAL

Juke-Box Alarm

Bungalow/MNW ILR

Hur mycket jag än lyssnar lyckas jag inte riktigt förstå om Stereo Total är på skoj eller på allvar. När de på sitt andra album fortsätter i samma spår som tidigare, men lägger till ännu mer av allt blir det nästan, men bara nästan, clownerier av alltihop. De gör fortfarande förvuxen teeny bop på tyska, franska och engelska. De bankar fortfarande på sina klaviatur som små uppretade barn och de skriver fortfarande sånger om knasiga hästar och spännande hemligheter som finns gömda någonstans på Holliday Inn.

Å ena sidan är de allt jag önskade att Shampoo och Shonen Knife skulle vara. Å andra sidan är det ingenting mot de riktigt inspirerande bevararna av francopop.

På debuten fanns, bakom de sprakande kulisserna, ett skuggspel, fullt av kuvad cynism och svart humor. Men »Juke-Box Alarm« verkar vara ett enda färgglatt dockspel.

Andreas Dorau, som arbetade med Stereo Total på förra albumet, slog sig i början av åttiotalet ihop med en barnkör han gav namnet Die Marinas. Tillsammans fick de en hit med »Fred vom Jupiter« om utomjordingen Fred som gillar jorden så mycket att han aldrig vill åka hem. Det är en sorglig sång, men den är utan tvekan en barnvisa utan ett uns friktion. »Juke Box Alarm« bygger antagligen på den låten. Det är att dra infantiliseringen ett steg för långt.

Jag tycker mer om Stereo Total då de håller sig coolt franska. France Gall, vars ande vilar tungt över spår som »Supercool« var också barnstjärna. France Galls oskyldighet var slående, hon sjöng om att slicka Lollipops utan att förstå vilka associationer det kunde väcka i franska sinnen. Men Serge Gainsbourg, som var den som lurade henne att sjunga om den där godisklubban och den som gjorde henne till stjärna, gav henne också ett uppkäftigt, punkigt och smart anslag som få kunde slå.

Gainsbourg var ju en ytterst ambitiös man med en djup kärlek till klassisk musik. När han i slutet av sextiotalet lät Jane Birkin läsa upp sitt signalement över ett omarrangerat stycke av Chopin i »Jane B.« var han inne på precis samma spår som Phil Spector var då han använde Wagner för att förstärka Ronettes hitpotential.

Jag hoppas och tror att Stereo Total har samma ambitionsnivå, och att det bara slår igenom lite dåligt på »Juke-Box Alarm«. För vid de tillfällen då de är romantiska och allvarliga i all sin barnsliga och bombastiska rättframhet, då är jag övertygad om att de är helt och hållet, rakt igenom, på riktigt.

Madeleine Levy

Annonser

Postat i:Album vol 2 #4, Betyg 06, Madelaine Levy, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: