Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #4:2] Album: CARLEEN ANDERSON – Blessed Burden

CARLEEN ANDERSON

Blessed Burden

Virgin

Nästa gång väckarklockan ringer alldeles för tidigt en morgon och livet känns som ett enda stort svart hål ska ni tänka på mig.

Gör det. Även om ert livs stora kärlek gjorde slut kvällen innan och ni hamnade i slagsmål med hennes nya. Även om ni blev rånade, föll i koma och blödde halva natten bakom en kiosk. Även om ni fick sparken från jobbet och råkade kväva era chefer med en ylletröja.

Ägna mig en tanke då.

För chansen är väldigt stor att ni ändå kan vakna med ett litet självgott leende på läpparna för att ni inte delar mitt — vid det här laget livslånga — smått sjukliga förhållande till allt Paul Weller har företagit sig de senaste tjugo åren.

Jag tror inte ni kan föreställa er hur svårt det har varit. Och det blir ju inte precis lättare.

Men det här är något jag har lärt mig att leva med. Jag tar dagen som den kommer. Ibland ber jag en stilla bön för att det inte ska komma någon ny skiva till kontoret där Weller spelar lite bluesigt munspel på något deppigt acid jazz-bands nya singel. Eller att han körar lite skönt i bakgrunden på ännu en EP med Ocean Colour Scene som jag maniskt måste gå ut och köpa på en gång.

Jag fortsätter dessutom att spela de där skivorna långt efter att jag skrivit om dem och förklarat för er att ni inte behöver befatta er med den här mogna och pömsiga mansrocken. Wellers senaste egna album, »Heavy Soul«, avskydde jag. Jag trodde i alla fall att jag avskydde det. När nyårsklockorna började ringa ut 1997 frågade folk vad jag tyckte hade varit årets bästa skiva. Utan att tänka efter svarade jag alltid att »Heavy Soul« var den skiva jag lyssnat på allra mest. Daft Punk, Bob Dylan och Roni Size i all ära, men det var sånger som »Mermaids« och »I Should Have Been There to Inspire You« som jag förknippade förra hösten med.

Varför håller jag på så här? Varför går det inte över? Jag får ju för guds skull betalt för att lyssna på musik och ha åsikter om den och ändå envisas jag med att lyssna på musik — även om det är på min fritid — som jag vet är usel.

Det är tur att Kevin Rowlands produktionstakt är lite långsammare än Wellers, det är allt jag har att säga till mitt försvar.

Och givetvis har jag sett fram emot Carleen Andersons nya soloalbum alldeles för länge. Varför då? För att det är ett samarbete med Paul Weller, förstås. »Blessed Burden« är producerat av Weller och hans evige vapendragare Brendan Lynch. På största delen av skivan hör vi samma band som spelade på »Heavy Soul«. Och dessutom är Mick Talbot, en gång i tiden Wellers partner i The Style Council, och hans pianospel tongivande på hela »Blessed Burden«.

Så alla pusselbitarna är på plats.

Carleens förra soloalbum, »True Spirit«, var en radikalt annorlunda historia. Men det var också en uppenbar produkt av sin tid och hade låtit fullkomligt annorlunda om det spelats in ett år senare eller ett år tidigare. »Blessed Burden« hade låtit exakt likadant när det än hade spelats in under det här decenniet.

Och det här är nog mer Paul och Brendans album än Carleens. Trots att Carleen sjunger och har skrivit en stor del av låtarna — tillsammans med Weller — så låter det exakt som en ny »Heavy Soul«, fast ärligt talat med snäppet starkare låtar. Och gitarrerna viner aningen mindre och musikerna tillåts aldrig gå över den gräns där de blir Dr. Feelgood. Det går liksom inte med en så utmärkt sångerska vid mikrofonen.

De gör två covers, båda dokumenterade Weller-favoriter. Paul McCartneys »Maybe I’m Amazed« och Marvin Gayes »Piece of Clay« och de är båda stöpta i samma form som Rod Stewarts tidiga soloskivor.

Det här är Wellers dröm om hur brittisk soul alltid borde låta, organiskt bruntonad rockfunk med lappar-på-öronen.

Det påminner ofta om Merry Claytons och Thelma Houstons funktolkningar av Stones-låtar. För att inte tala om P.P. Arnolds samarbeten med The Small Faces. För med »Blessed Burden« har Carleen blivit Wellers alldeles egen P.P. Arnold, där han äntligen hittat en autentisk soulröst från Texas som han kan spela riktigt heavy soul med. P.P. Arnold var ju redan upptagen — Ocean Colour Scene adopterade henne till sin senaste singel.

Men Carleen går precis lika bra. Hon har ju en i soulsammanhang nästan adlig bakgrund, dotter som hon är till James Browns legendariska Revue-stjärnor Vicki Anderson och Bobby Byrd. Och under en kort tid i början av nittiotalet sjöng hon i The Young Disciples — acid jazz-erans kortlivade svar på S:t Etienne — där Wellers bästis Marco Nelson valde skjortor och spelade bas.

Men på »Blessed Burden« låter Paul inte henne ta speciellt många steg utanför hans idealmall för hur det ska låta. Och vackra gospelfärgade sånger som »Redemption«, »Peace in the Valley« och »Burning Bridges« förvandlar musikerna i en handvändning till potentiella dussinspår från »Heavy Soul«.

Personligen gillar jag att man verkligen hör hur Weller själv körar i var och varannan refräng, att hans gitarrspel blir allt mer distinkt för varje år som går och att Lynch är en av få producenter som insett hur man uppdaterar de mest tilltalande elementen i det tidigaste sjuttiotalets karakteristiska ljudbild. Och skulle Keith Richards någon gång få för sig att välja producent till ett Stones-album så vore Lynch ett fantastiskt val.

Bara i ett enda spår, »Shifting Times«, gör Carleen och Paul riktigt storartad soulmusik i en inspirerande musikalisk inramning. Då är det i klass med Wellers egna »Above the Clouds« från solodebuten och »Broken Stones« på »Stanley Road«.

Det kommer att ta ett tag den här gången också, men i slutändan kommer jag säkert att lära mig älska »Blessed Burden«. Precis som vanligt.

Andres Lokko

Annonser

Postat i:Album vol 2 #4, Andres Lokko, Betyg 06, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: