Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #3:2] Album: DAVID TOOP – Spirit World

DAVID TOOP

Spirit World

Virgin

Om det är något man inte kan beskylla den brittiske skribenten och musikern David Toop för så är det att traska fram i redan upptrampade fotspår. På sitt tredje soloalbum fortsätter han att kombinera sina omfattande fascinationer — teoretiska och praktiska — för olika sorters musik och olika sätt att framställa musik, till ljudscenarion som inte går att höra någon annanstans.

Ett av de mest karakteristiska dragen i Toops musik är den drömlika, ofokuserade med ändå konturskarpa komplexiteten. Som en realistisk och hyperdetaljerad karta utan geografisk motsvarighet låter den lyssnaren driva omkring fritt bland sina egna associationer.

»Spirit World« rör sig ännu längre i den riktningen, eller ickeriktningen, än sina två föregångare (»Screen Ceremonies« från 1995 och förra årets »Pink Noir«). Här finns inte många fasta hållpunkter. Efter en första genomlyssning är det Toops berättarröst på två av spåren — lågmälda, hallucinatoriska beskrivningar av situationer där dröm, ritual och verklighet inte längre kan skiljas åt; den tjugofem minuter långa »Spirits Shimmering Among the Live People« — en underbar sammansmältning av elektronisk soul, dub och leviterande improvisationer på flöjt och trumpet; samt de magnifikt inspelade fladdermössen på avslutande »Aether Talk« som stannar kvar i mitt medvetande.

Det här är musik som aldrig tränger sig på och biter sig fast. Snarare tvärtom: den drar sig undan, vägrar att erbjuda några enkla ingångar eller vägbeskrivningar. Men den lämnar en alltid med en engagerande känsla av att det finns mer att upptäcka. Och vid upprepade lyssningar avslöjar »Spirit World« lager på lager av ljud och strukturer: parallella, knivskarpt 3D-skulpterade ljudvärldar som då och då griper in i varandra, för att sedan återgå till sina åtskilda men fortfarande synkroniserade tillstånd.

Liksom på de tidigare albumen har Toop tagit hjälp av en rad gäster. Den briljante trumpetaren Toshinori Kondo befinner sig i närheten av Miles Davis fotavtryck på tre av spåren; telefonavlyssnaren och elektronikfantasten Scanner bidrar med kyliga, digitala stämningar; Robert Hampson från Main improviserar mikroskopiska strukturer på gitarr och radio; en av Toops tidigare medmusiker, Max Eastley, tillhandahåller några av sina fantastiska ljudskulpturer; och på »Sunless« står den tungsinte breakbeat-programmeraren Witchman för de lösa, skrangliga rytmerna.

Det är omöjligt att sätta fingret på resultaten. Eller, för att återgå till kartmetaforen, det är omöjligt att hålla fingret stilla på de kartor som den här musiken målar upp. Det man kan göra är att låta sig omslutas av den, av det komplexa nätverk av koordinater som »Spirit World« definierar. Då öppnar sig möjligheter till nya upplevelser; nya sätt att lyssna på musik, nya fotspår i nya riktningar.

Sebastian Stebe

Annonser

Postat i:Album vol 2 #3, Betyg 08, Sebastian Stebe, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: