Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #3:2] Album: PRESSURE DROP – Elusive

PRESSURE DROP

Elusive

Hard Hands/Sony

Justin Langland och Dave Hanley bildade Pressure Drop för åtta år sedan men har aldrig nått en större publik med sin disigt brittiska mix av dub, soul och techno. Dave inledde sin karriär som frisör i Kensington Market, på samma salong som Paul Daley, en barberare som några år senare blev ena halvan av Leftfield. Paul umgicks med Dave och Justin när de köpte reggaeskivor i Soho och jockade på klubben The Wag. 1991 släppte Pressure Drop sin första LP, den enligt ryktet briljanta »Upset«, som på grund av skivbolagstrassel bara distribuerades i Tyskland. De anlitade ett stort gäng sångare, toastare och scratchare för att skapa samma kollektivkänsla som på Massive Attacks »Blue Lines«. Uppföljaren »Front Row« trycktes i ännu färre kopior än. debuten. De som hört den pratar om mörk, stråkfylld dub.

Inte förrän duon kontrakterades till Leftfields etikett Hard Hands fick en större publik höra singeln »Up Against the Wall« och för två år sedan det grovkorniga, extremt rytmiska albumet »Tearing the Silence«.

Fjärde fullängdaren »Elusive« tonar ner de benknäckande klubbtrummorna och presenterar en mer modfälld och akustisk atmosfär; någonstans mellan Bim Shermans honungsreggae och trafikbullret på Tottenham Court Road. Till sin hjälp har duon sångerskorna Anita Jarrett och Constantine Weir (tidigare en av många röster i Galliano) som låter lika sensuella och uppkäftigt engelska som Sharah Nelson i tidiga Massive Attack och Onallee på Roni Size-albumet. Den för mig obekante Bristol-vokalisten Martin Fishley dyker också upp med stämband av afrikanskt guld, medan Pressure Drops studio i Battersea vibrerar av stråkar, lugna breakbeats och ett malplacerat men vackert munspel i singeln »My Friend«.

Instrumentala »Foetus« har ett oförglömligt flöjtkomp, »Uh Oh« bryter sönder skrikande trumpeter och min favorit »Sounds of Time«, en vaggvisa i lugn hip hop-takt, bygger på akustisk gitarr, spruckna lergökar, theremintjut och heligt jamaicanskt babbel.

»Elusive« är grumlig london-soul. Medicin för oss som förgäves kommer att dyka i tomtesäcken efter Massive Attacks nya album.

Fredrik Strage

Annonser

Postat i:Album vol 2 #3, Betyg 07, Fredrik Strage, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: