Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #3:2] Album: DIVERSE ARTISTER – In Tha Beginning

DIVERSE ARTISTER

In Tha Beginning

Priority/Virgin

När man på detta coveralbum hör Wu-Tang Clan tackla Run-D.M.C:s gamla »Sucker MC’s« står det plötsligt klart vad som egentligen var fel på Wu-Tang Clans eget dubbelalbum. Efter att inledningsvis haft energi och experimentlusta som främsta drivkraft så handlade »Wu-Tang Forever« mest om att befästa bandets position. Eller snarare: att befästa varumärket.

Trots några lysande ögonblick lät »Wu-Tang Forever« också nästan lika mätt och tråkig som Oasis senaste. Musik signerad rockmiljonärer som tror att de kan leva på gamla meriter.

Det här är någonting helt annat. Förmodligen låter det så bra just för att bandet denna gång inte ansträngt sig för att leva upp till myten om Wu-Tang Clan. Några av bandmedlemmarna har bara nonchalant lullat in i studion en eftermiddag. På någon timme har de sedan rivit av en version av en låt de hörde på radio som tonåringar.

»Sucker MC’s« är hämtad från Run-D.M.C:s första album från 1984, en av de bästa punkrockskivor som gjorts. När Wu-Tang Clan gör sin version nöjer sig RZA med att bara sampla Jam Master Jays gamla trummaskin rakt av. Mer behöver han heller inte göra. Därefter ställer sig Ol’ Dirty Bastard och gör vad Ol’ Dirty Bastard är mästare på. Han går bananer. Att Ol’ Dirty Bastard inte har en aning om när originalet egentligen gjordes (»what is it… two years ago?«) understryker bara hur långt Run-D.M.C. var före sin tid. Punk är ordet.

»In Tha Beginning« är ett samlingsalbum där tolv av vår tids hip hop-artister tolkar gamla hip hop-låtar. Resultatet är synnerligen ojämnt. Trion Erick Sermon, Keith Murray & Redman levererar en helt meningslös version av Sugarhill Gangs »Rapper’s Delight«. Det låter som Smurfarna, fast hesare. Originalet till Jimmy Spicers »Money (Dollar Bill)« är en av de bästa hip hop-tolvor jag äger, men Coolio gör den helt platt. Jag förstår inte heller varför Sean »Puffy« Combs valt ut just »Big Ole Butt« av L.L Cool J. Det finns cirka 30 L.L Cool J-låtar som är bättre än den.

Både Mack 10 och Bone Thugs-N-Harmony har valt låtar från NWA:s klassiska debutalbum »Straight Outta Compton«. Medan Mack 10 inte lyckats tillföra något till »Dopeman« gör Bone Thugs-N-Harmony en väldigt inspirerad »Fuck Tha Police«. I stället för att sjunga sina vanliga, invecklade doo wop-stämmor gör de sitt bästa för att låta ännu argare än vad Ice Cube och Eazy-E gör på originalet. Cypress Hill väljer »I’m Still #1« från Boogie Down Productions »Criminal Minded« som också är Muggs favoritalbum genom tiderna. Fantastisk produktion — lyssna på basen — men B-Reals väldigt trötta rappande drar tyvärr ned helhetsintrycket. Snoop Doggy Dogg gör en extremt snuskig Too Short-låt, »Freaky Tales«, medan sexistveteranen Too Short själv också medverkar på skivan med en låt av för mig okända Sexual Harrassment. Ingen av de två låtarna kommer att spelas i radio.

Master P och The Roots gör inspirerade tolkningar av Ice-T:s »6 ‘N Tha Mornin’« respektive Doug E Freshs »The Show«, men allra bäst på albumet är faktiskt, något överraskande, Tha Dogg Pounds version av EPMD:s »Knick Knack Patty Wack«. En bortglömd låt från EPMD:s andra album, »Unfinished Business«, som här blir en helt öppnande rockad mellan östkust och västkust. Ett vinnande drag som borde innebära schack matt för hela det gamla geografikriget.

Jan Gradvall

Annonser

Postat i:Album vol 2 #3, Betyg 06, Jan Gradvall, , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: