Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #3:2] Album: CRAIG ARMSTRONG – The Space Between Us

CRAIG ARMSTRONG

The Space Between Us

Melankolic/Virgin

Jag vet inte vad det är med Glasgow, men det verkar som om dess invånare föds som obotliga romantiker.

Craig Armstrong är bara en av många. Men han har bejakat den sidan lite starkare än de flesta. Han skrev stråkarrangemang till Massive Attacks »Weather Storm« och »Heat Miser«. Framför allt skrev han filmmusiken till Baz Luhmanns »Romeo & Julia«.

Dessutom kommer »The Space Between Us«, hans första album under eget namn, ut på just Massive Attacks relativt nystartade etikett.

Så det borde ju vara toppen det här.

Jag hade fel.

Det är inte riktigt ett alldeles sprillans album. Här samsas stycken han skrivit åt andra artister och hans favoritscener från »Romeo & Julia« med nyskrivet material. Liz Fraser från The Cocteau Twins sjunger ett av de nya spåren, »This Love«.

Armstrong har i intervjuer berättat hur han velat fånga känslan av att promenera ensam och övergiven längs Glasgows gator i det skotska regnet.

Paul Buchanan från The Blue Nile lånar ut sin stämma till albumets enda riktiga sång, »Let’s Go Out Tonight«, där Armstrong och Buchanan nästan får mig att tro att jag också är där i regnet, att det skulle handla om mig, men den känslan går över lika kvickt som den kom.

De klassiska pretentionerna gör mig mest bara irriterad och jag börjar snegla mot The Jesus And Mary Chain i skivhyllan. Efter ett tag stänger jag av Craig Armstrong och spelar »Happy When It Rains« i stället.

Men för den som saknat The Blue Nile är det här säkerligen ett stort ögonblick, vi andra tar det bara som en påminnelse om att Glasgow inte bara betyder Teenage Fanclub och Bob Gillespie. Utan också Simple Minds.

Så för mig — som en gång i tiden inledde min kärleksaffär med skotsk pop genom Postcard, Orange Juice och Aztec Cameras »We Could Send Letters« — känns Craig Armstrongs filmmusik utan bilder som just bara det. Som Michael Nyman utan Greenaways bildberättande, som The Commotions utan Lloyd Cole.

Obotliga skotska romantiker som inte får en tår i ögonvrån så fort man nämner Blue Nile rekommenderas att leta upp Paul Quinn & The Independent Groups »Will I Ever Be Inside of You« [Postcard] och The Bathers »Kelvingrove Baby« [Marina] i stället. Där sjunger allvarstyngda och kedjerökande män med stripiga sidbenor om ett Glasgow som är så oändligt mycket vackrare än den här Armstrong-tjommen någonsin kan föreställa sig.

Andres Lokko

Annonser

Postat i:Album vol 2 #3, Andres Lokko, Betyg 04, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: