Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #3:2] 1997: POP topp 30

1997 POP topp 30

1997 års bästa album i urval av Jenny Bergqvist, Terry Ericsson, Jan Gradvall, Karl Grandin, Anna Hellsten, Kjell Häglund, Johan Jacobsson, Madelaine Levy, Andres Lokko, Pietro Maglio, Stefania Malmsten, Lennart Persson, Sebastian Stebe, Håkan Steen, Fredrik Strage och Micke Widell.

1

DAFT PUNK

Homework

Daft Trax/Virgin

Från ett stökigt pojkrum i Monmartre kommer den bästa discon sedan Sinter Sledges »Thinking of You« och Madonnas »Into the Groove«. Thomas Bangalter och Guy-Manuel de Homem Christo har nyss fyllt tjugo, ser ut som kriminella slashasar och är på väg att spricka av självsäkerhet. Daft Punk glänste redan sommaren 1995 när »Da Funk« släpptes på den lilla skotska etiketten Soma, men först på debutalbumet sparkar de igång sina sequencers på allvar. De har inte mycket gemensamt med Motorbass och de andra parisarnas sextiotalsskrudade cocktailrytmer. Det här är ett Ramones-simpelt dunkande som kraschar mot smittsamma syntmelodier, väloljade effektboxar och acidtjut från helvetet. »Teachers«, »Fresh«, »Burnin«, »Alive«. Daft Punks nakna powerdisco dunkar alltid i presens, med ögon och öron riktade mot andra sidan Atlanten. De håller inte bara en grodslukande nation under ett groove. De skakar hela planeten.

Tack vare regissören Spike Jonze blev »Da Funk« också årets bästa video. Vi kanske kommer att glömma 1997 men vi glömmer aldrig den lufsande hunden med bergsprängare.

2

PRIMAL SCREAM

Vanishing Point

Creation/Sony

Den bekymmersfria boogien raderas av industrignissel, knarknoja och självmordsrock. Primal Screams femte album är mer Joy Division än Rolling Stones. Kraschande, jazziga, skrikande maskinrytmer. Musiken rusar framåt på den djävulska motorväg som AC/DC brukade sjunga om. Och Bobby Gillespie väser så skönt att det inte längre känns viktigt att tjata om »Screamadelica«.

3

WYCLEF JEAN FEATURING REFUGEE ALLSTARS

The Carnival

Ruffhouse/Sony

Rytmerna är av tung Brooklyn-kaliber men harmonierna gungar i ett solblekt nät av notrader från Kingston, Port-au-Prince och Guadeloupe när Wyclef, Lauryn och Pras följer upp sobra »The Score« med »The Carnival« — ett potpurri av calypso, disco, ra-ra och repiga Kingston-singlar. Soul och hip hop som glöder av kärlek, uppror och kristen styrka.

4

NUYORICAN SOUL

Nuyorican Soul

Giant Step/PolyGram

Masters At Work spränger gränserna för en klubbkultur som stagnerat bland statiska samplingar. Roy Ayers fusion, Vincent Montana Jr:s latindisco och Tito Puentes salsa har inte plockats ur skivhyllan, varenda ton är liveinspelad och blir i samspelet med storheter som George Benson, Eddie Palmieri och Jocelyn Brown musik av magisk kvalitet och kreativitet. 75 minuter ren, svängig himmel.

5

BOB DYLAN

Time Out of Mind

Columbia

Infarkten som drabbade Dylan tidigare i år har inte tömt hans hjärta på tidlösa sånger. För första gången på sju år ger han ut ett album med nyskrivet material. Med hjälp av producenten Daniel Lanois, samt ärrade sydstatsmusiker som Jim Dickinson och steelgitarristen Buckie Baxter, gör de skitig och sargad musik med jordig blueskänsla. Texterna är gripande studier i avsked och olycka.

6

THE VERVE

Urban Hymns

Hut/Virgin

När Richard Ashcroft traskade fram på trottoaren i videon till »Bitter Sweet Symphony« var det som att se omslaget till Iggy Pops »The Idiot«. Precis så. Det är precis så tidlös rockmusik ser ut. »Urban Hymns« präglas av smittsamma melodier sprungna ur Ashcrofts obändiga vilja att kommunicera, att nå fram till så många som möjligt. Om vilja är en drog så funkar den.

7

CORNERSHOP

When I Was Born For the 7th Time

Wiiija/MNW ILR

Det tog ett tag — typ fyrtio år — innan någon med indiskt påbrå producerade musik som var lika mycket soul som en chicken tandoori, men nu är den här. Redan Cornershops förra album var underskattat, men »When I Was Born For the 7th Time« är faktiskt den radikala pånyttfödelse som titeln utlovar. Tjinder Singh kliver fram som Londons motsvarighet till Beastie Boys Mike D.

8

SPIRITUALIZED

Ladies and Gentlemen We Are Floating in Space

Dedicated/BMG

Jason »Spaceman« Pierce utforskar på Spiritualizeds tredje album en egendomlig zon mellan Stooges, gospel, soul, fuzzrock och vitt, skrikande oväsen. Han har aldrig gjort mer omtumlande musik, knappt ens i Spacemen 3. Kolsvarta voodooeposet »Cop Shoot Cop«, där Dr. John klinkar på pianot, håller lyssnaren i ett sexton minuter långt strypgrepp.

9

RONI SIZE REPRAZENT

New Forms Talkin’

Loud/PolyGram

Bristolkollektivet Reprazent gör jungle som inga andra. Djup, hård och själfull med vibrationer från malande techno, Studio One-reggae och Ron Carters jazzbas. Roni Size och hans kumpaner DJ Die, DJ Suv och DJ Krust smattrar långt in i nästa århundrade, långt förbi sina konkurrenter. Samtidigt fångar de ljudet av brittiskt spöregn och förmiddagar på arbetsförmedlingen.

10

BUENA VISTA SOCIAL CLUB

Buena Vista Social Club

World Circuit/MNW ILR

Det här är kronan i Ry Cooder och etiketten World Circuits Kuba-projekt; ett album dränkt i solsken och rom. Kring sin akustiska gitarr har Cooder samlat några av öns verkliga legender — pianisten Ruben González, sångarna Ibrahim Ferrer och Compay Segundo. Sinnlig och romantisk musik som letar sig ut från halvöppna balkongdörrar längs Havannas strandpromenader.

11

COMMON

One Day It’ll All Make Sense

Relativity/Sony

Med insikter och rytmer direkt från ett stort bultande hjärta parar Chicago-rapparen Common sina reflektioner om familjen, kärleken och vänskapen med dundrande old school, flödande jazz, mörka poesiuppläsningar och besjälad soul . Modig, ömsint och vacker hip hop som även vit, svensk medelklass kan relatera till.

12

WILCO

Being There

Reprise/Warner

Jeff Tweedy styr ut på en vild odyssé i sin skivsamling. Låtskrivarpennan glöder när han kryssar runt mellan Neil Young-larm, melankoliska singer-songwriternummer, klassisk countryrock och banjosprättig folksång. Spretigt och spontant, bubblande och eftertänksamt, med massor av kärlek till och känsla för traditionerna. En lång, inspirerande amerikanadröm att överdosera på.

13

ERYKAH BADU

Baduizm

Kedar/Universal

Billie Holiday med trummaskin. Det är många R&B-artister som hojtar om hur sexiga de är, men det är inte många som förmår göra musik som verkligen låter — sexig. »Baduizm« var årets motsvarighet till »Let’s Get It On«. Om inte reklamvärlden förstört ordet sensuell hade man kunnat kalla detta för sensuell musik. Ultramodern jazz och soul som snuddar vid dina läppar.

14

DAVID HOLMES

Let’s Get Killed

Go! Beat/PolyGram

DJ och frisör från Belfast som brukade klippa sina kunder medan han trippade på syra. Hans andra album innehåller jungle, techno, dub, hip hop och enorma Bernard Herrmann-stråkar. Allt sammanvävt av taxichaufförer, knarkare, rappare och andra galningar som Holmes samplat på gatorna i New York. Årets skrynkligaste vykort från the wild side.

15

BELLE AND SEBASTIAN

If You’re Feeling Sinister

Jeepster/import

»Independent as fuck« är hip hop-trion Company Flows slogan men den borde användas av Belle And Sebastian, Glasgows skyggaste sjumannaorkester. De ställer aldrig upp på bild och bannlyser A&R-män från sina konserter. »If You’re Feeling Sinister« fylls av blås, stråkar, vänliga melodier och underfundiga texter. Ljudet av det unga Skottland ekar fortfarande.

16

TINDERSTICKS

Curtains

This Way Up/PolyGram

Det whiskystinna svårmodets främsta uttolkare kommer ännu lite närmare. Omgiven av trumpeter, xylofoner och franska stråkar sjunger Stuart Staples kafévalser om kärleken som gick eller aldrig kom. Och betydligt fler än obotliga popromantiker torde finna tröst i en sång som »Rented Rooms«. Brittisk nittiotalsmelankoli av starkaste sort och Tindersticks kanske största stund.

17

PRIMAL SCREAM

Echo Dek

Creation/Sony

Dubversionen av »Vanishing Point« med On-U Sound-gurun Adrian Sherwood vid mixerbordet. Han trycker Bobbys låtar mot lortiga, metalliska bakgrunder och vecklar sedan ut musiken som ett skrämmande Rorschach-test. »Echo Dek« är ett dubalbum så hårt och kargt att det aldrig skulle ha kunnat spelas in på Jamaica. Det är politisk dub som den lät i Sheffield eller Birmingham 1979.

18

PAUL SIMON

Songs From the Capeman

Warner

Paul Simon är tillbaka i USA. Efter utflykter i Sydafrika (»Graceland«) och Brasilien (»Rhythm of the Saints«) iklär han sig rollen som latinamerikansk immigrant och berättar gängledaren Agrons historia från 1950-talets New York. En sinnlig skildring av popmusikens genetiska big bang i Spanish Harlem: salsa möter doo-wop och föder soul.

19

MARY J. BLIGE

Share My World

MCA/Universal

Karisma. Personlighet. Stjärnstatus. 1 en tid när musik blir allt mer ansiktslös börjar sådana egenskaper bli mycket sällsynta. Mary J. Blige, däremot, inte bara beter sig som en stjärna, hon har även närvaro som en sådan. Total närvaro. Med sitt smink och sitt ärr på ena kinden gör hon glittriga ballader som trycker upp dig mot en bildörr. Krossat blodrött läppstift mot kolsvart asfalt.

20

KOOL KEITH

Sex Style

Funky Ass/import

Den pilske rapmaestron från The Ultramagnetic MC:s, även känd som Dr. Octagon, raderar all känsla för stil och smak och störtar genom svängdörrarna till den smutsigaste porrbutiken vid Times Square. »Sex Style« är den snuskigaste skiva som gjorts sedan 2 Live Crews »As Nasty As They Wanna Be«. En makalös mix av bergsprängarbeats och rodnade kinder.

21

BLUR

Blur

Food/EMI

Hånade av bröderna Gallagher som förlorarna i popkriget som rasade för något år sedan. Oasis har ännu inte insett hur fel de hade. När Albarn och Coxon vände sitt England ryggen och lät sig inspireras av amerikanskt oväsen blev Blur ett av vår tids intressantaste band. Nu går de en väg lika unik som den Bowie vandrade när han trodde sig vara den enda europé som älskade Velvet Undergound.

22

THE CHEMICAL BROTHERS

Dig Your Own Hole

Freestyle Dust/Virgin

Just när vi tröttnat på att skrika »brother’s gonna work it out« natten lång, släppte Tom och Ed ett album som var både hårdare och funkigare än debuten. Höfterna skakar fortfarande till Schoolly D-samplande »Block Rockin’ Beats« och tio minuter långa sitartrippen »The Private Psychedelic Reel« och brödernas svischande helikopterloopar.

23

STEVE EARLE

El Corazón

E-Squared/Warner

Den siste hardcoretrubaduren fortsätter sin färd tillbaka från heroinmissbruket. Steve Earle gör lycklig rotrock som både smeker kinden och nyper baken. Perspektivet är den upplyste sydstatarens och attityden anti-auktoritär, ständigt på den lille mannens sida. Skivan avslutas med »Ft Worth Blues«, en ömsint hyllning till avlidne vännen Townes Van Zandt.

24

THE BEAR QUARTET

Moby Dick

A West Side Fabrication/MD

Bear Quartet har givit massor av löften genom åren och här infrias allihop. Luleås finaste planterar om sina amerikanska indiegitarrer i countryjord, frossar soulfood och skriver låtar så uttrycksfulla att Matthew Sweet borde kippa efter andan. »Moby Dick« är ett av de stora moderna svenska rockalbumen. Den norrländska tjurskallighetens triumf.

25

WU-TANG CLAN

Wu-Tang Forever

Loud/BMG

Med ett massivt dubbelalbum och planetens vassaste tungor slår Wu-imperiet tillbaka. The RZA samplar karateslagsmål, Morricone-stråkar och doo wop-körer. Ol’ Dirty Bastard, Method Man, Ghostface Killah, Inspectah Deck och de andra Shaolin-bröderna öppnar sina stora käftar på vid gavel. »Wu-Tang Forever« är hip hopens »Sandinista!«.

26

TEENAGE FANCLUB

Songs From Northern Britain

Creation/Sony

Allt Teenage Fanclub gör hamnar automatiskt i skuggan av gruppens framgång med »Bandwagonesque« från 1991. De som fortsatte lyssna har sett dem förvandlas från putslustiga humorister till ett självutlämnande rockband, om än av det anspråkslösa formatet. Melodierna blir bara vackrare, Norman Blakes skägg allttätare och Gerard Love har utvecklats till en av decenniets största countrysångare.

27

DIVERSE ARTISTER

Spiritual Life Music

Nuphonic/import

På New York-etiketten Spiritual Life gör Joe Claussell med vänner den mest själfulla house du kan tänka dig — sorgsna akustiska gitarrer, änglalika röster, gospelrefränger och mjuka rytmer från latinska percussions. Allt höljt i en atmosfär hämtad från en regnig strand i Brasilien eller en balkong högt ovanför gatumyllret i Spanish Harlem. Sällan har world music låtit vackrare än här.

28

SONGS:OHIA

Songs:Ohia

Secretly Canadian/import

Skygga Songs:Ohia gör skira, dröjande prärieballader, centrerade kring bara en akustisk gitarr och sång. Frontmannen Jason Molina och hans kompmusiker har självklara själsfränder i Neil Young och Lou Barlow, såväl som Palace Brothers Will Oldham. Popmusik där sårbarheten känns ända in i hjärteroten. Och ett lika vackert som långsamt eko av det skramliga Amerika.

29

PORTISHEAD

Portishead

Go! Beat/PolyGram

På sitt andra album har Portishead ytterligare vässat kanterna på den beatdrivna, sugande atmosfäriska soulmusik som presenterades på 1994 års »Dummy«. Även här samplar de sig själva via egenhändigt pressade vinylskivor för att få fram det rätta ljudet. Ändå är det under den helt samplingsfria »Half Day Closing« som samspelet mellan musiken och Beth Gibbons sång blir som allra mest intensivt.

30

SQUAREPUSHER

Hard Normal Daddy

Warp/Border

Tom Jenkinson är den mest virtuosa av de elektronikfantaster som rör sig i drum’n’bass-genrens utkanter. Hans speedade groove-piruetter med funkig, livespelad Jaco Pastorius-bas och skamlösa fusionsolon virvlar fram med en livlighet och en outtröttlig energi som i bästa fall — och i de flesta fall — framkallar surrande glädjesensationer.

Annonser

Postat i:POP vol 2 #3, POPåret, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

One Response

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: