Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #3:2] Ates

Ates

ATES ÄR TURKISKA för »eld« (uttalas ungefär »a-tesh«) och det är svårt att tänka sig en mer passande rubrik för Ume-bon Ayhan Aydins musikmakande. På ett par kassetter — och på någon enstaka konsert med anknytning till Umeås punk- och hardcorescen — har han utlöst våldsamma explosioner av rytmisk, samplerbaserad musik; smärtsamt vass men också intensivt levande.

Den vilja till omstörtning som genomsyrar musiken är lika närvarande under ett samtal med Ayhan själv. Ismerna haglar: anarkism, syndikalism, veganism, feminism och antirasism. Han växte upp med en ensamstående, hårt arbetande mamma, och säger att han har sett — och ser — alldeles för mycket problem runtomkring sig för att kunna leva utan att engagera sig politiskt.

Ayhans första musikaliska upptäckter var hip hop, framför allt Public Enemy, och industriella grupper som SPK och Einstürzende Neubauten. Sedan dess har han blivit omtumlad av punk, dubreggae, bebop och hardbop. En av de senaste favoriterna är de tyska samplermanglarna Atari Teenage Riot.

— Det var de, tillsammans med Public Enemy, som fick mig att vilja göra det jag gör.

Efter en Atari Teenage Riot-konsert i Lund passade Ayhan på att lämna över en Ates-kassett till frontfiguren Alec Empire som också driver etiketten Digital Hardcore Recordings. När det gäller det musikaliska är Ayhan stolt över att bli associerad med Atari Teenage Riot. Han är mer tveksam till deras politiska framtoning.

— Det är otroligt hårt att gå ut på en scen och skrika »start the riot!«. Samtidigt har jag arbetat tillräckligt länge med praktiskt politiskt arbete för att veta att det inte är så enkelt. Jag vet hur jobbigt det är att sitta i polisförhör, att bli avskild från resten av världen i två veckor.

En av Ates senaste låtar, »Make the Chugga Chugga!«, är en kommentar till Prodigys »Firestarter«.

— Killen i Prodigy skriker att han är den som tänder gnistan, att han är den som startar revolution. Men gör det då! Jag blir förbannad av sånt där. Det är någonting som alltid har varit ett problem med hela punkrörelsen. För mig måste orden vara kopplade till handling. Att färga håret och skrika lite räcker inte.


Sebastian Stebe

Filed under: POP vol 2 #3, Sebastian Stebe, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: