Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #3:2] Dot Allison

Dot Allison

FÖRST KOM TOLVORNA »Fallen« och »Breakdown«. Sedan det makalösa albumet »Morning Dove White« — sjuttio minuter av gnistrande, luftiga popmelodier med groovet hämtat från tung, sensuell dub. 1993 gjorde ingen bättre popmusik än Glasgow-trion One Dove. Men »Morning Dove White« blev One Doves enda album. Först köptes de över från Junior Boy’s Own till London Records, sedan hamnade de i klorna på en manager som inte begrep någonting. Och sångerskan Dot Allison blev till sist så less på alltihop att hon flyttade ifrån både Glasgow och bandet.

Hösten 1997 sitter hon på Heavenlys kontor i London och formligen spinner av förnöjelse; för bara en kort stund sedan skrev hon på sitt kontrakt som soloartist. Fyra låtar är färdiga, och redan i demotappning låter de så fantastiska att de effektivt täpper till truten på alla som hävdade att Dot bara var One Doves blonda kuttersmycke.

De nya låtarna har ett rätt distinkt One Dove-sound…

— Ja, visst har de? Vad glad jag blir att du påpekar det! Jag menar, jag gjorde så otroligt mycket i One Dove, jag komponerade, programmerade, spelade, producerade… men när jag var ute någonstans kom det alltid fram en taskig kille och sade någonting i stil med »och vad är din uppgift i bandet då stumpan, kokar du eller?«. Första gången det hände blev jag så paff att jag började gråta, herregud, jag var inte van vid att bli behandlad på det sättet. Ian och Jim tyckte jag var alldeles för stingslig, och det var inga vackra ord som byttes mellan oss när jag meddelade att jag inte ville vara med längre. Men jag klarade inte av att stanna kvar på de premisserna.

Dot suckar åt minnet men lättar upp avsevärt när hon berättar om sitt soloalbum. »Mo’ Pop« släpps på singel i mars nästa år, för att i juni följas av albumet som går under arbetsnamnet »Message Personnel«.

— Andy Weatherall stannar kvar som producent, tillsammans med James Wheatley som gjort jobb för folk som Massive Attack och Saint Etienne. Och så har Hal David skrivit några av texterna.

Hal David? Som i Bacharach/David?

— Ja. Visst är det häftigt? Redan under One Dove-tiden ville jag jobba med honom, så jag bad mitt skivbolag ordna en kontakt och han fick lyssna på en del av mitt material per telefon. Han gillade vad han hörde, jag skickade över mina kassetter, han skrev några texter och så har det bara rullat på.

— Jag lyssnar fortfarande mycket på dub och reggae, men jag har blivit helt såld på Francoise Hardy och Gainsbourg på sistone. Deras musik hade en storslagen känslosamhet som jag älskar. Jag skulle gärna använda det soundet i några låtar. »Morning Dove White« var ju väldigt sammanhållen rent ljudmässigt, min platta blir brokigare. Och en riktig popskiva, tror jag.

Men du har inget emot jämförelsen mellan albumen?

— Absolut inte. Jag älskar »Morning Dove White«. Jag minns att någon sade att om man kunnat lyssna på en vacker dröm skulle den låtit exakt så. Det var underbart sagt, tycker jag. Om jag kan få någon att känna så igen vet jag att jag är på rätt spår.


Anna Hellsten

Annonser

Postat i:Anna Hellsten, POP vol 2 #3, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: