Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #2:2] Album: THE FIRM – The Firm

THE FIRM

The Firm

Columbia/Sony

Redan i »(Holy Matrimony)« på Foxy Browns debutplatta »Ill NaNa« blev vi introducerade för The Firm — Foxys projekt tillsammans med AZ, Nas och Nature — och med några simpla men snyggt plockade stilgrepp seglade de upp som en maffiaklan sprungen ur the hip hop community. Det var svarta solglas, Armani-kostymer, hett temperament och mörka bilrutor, blandat med de vanliga »La Famiglia«-schablonerna — när Foxy spände ögonen i omvärlden och förklarade »I’ll die for em, gimme the chair and fry for ‘em/and if I got to take the stand for’em, I’ll lie for ‘em« gjorde man bäst i att inte säga emot.

Knappt ett år senare släpper kvartetten så ett helt album med The Firm. I teorin låter det förstås hur fantastiskt som helst, men faktum är att »The Firm« är ett förvånande trött och trist album. Allstars-plattor är över huvud taget en rätt svårbemästrad genre, och Nas, AZ och Foxy Brown har så många »featuring«-noter i sina meritlistor att jag nästan glömt bort hur och, visar det sig nu, hur mycket bättre de låter var för sig.

Att det handlar om sex, stålar och attityd kommer knappast som någon överraskning, men jag vet att det kan låta mycket bättre och framför allt mycket mer inspirerat än så här — AZ:s egen »Doe or Die« var ju ett enastående exempel på vad man kan åstadkomma av de där tre ingredienserna.

Grooven, samplingarna och mellanspelen på »The Firm« har vi däremot hört tusen gånger förut — buffliga rim om röka och gangbanging, interludier med käftsmällar eller hårdstönande take-outs från sängkammaren, röster som körs genom Roger Troutman-vocoder och väsande tjejkörer som förklarar att »I’ll go fuck somebody else if you keep on treating me the way you do«. Förutsägbart är bara förnamnet.

Här finns för all del ett par hyfsade spår; »Firm Biz« med melodihook och blås från Teena Maries »Square Biz« och före detta En Vogue-donnan Dawn Robinson på sång, och effektiva »Hard-Core« med Nas och Foxy i fräsande duell, men friska upp minnet med »Life’s a Bitch«, »Rather Unique« eller »No Ones« och det är uppenbart att The Firms kärntrupp gjort betydligt större saker än det här. Den Foxy Brown som på »Ill NaNa« var självsäkerheten personifierad verkar på »The Firm« bara ha grava attitydproblem, och när Nas gör sin första insats på plattan med orden »Remember me? It was I who told you the world was yours« är det mest en smärtsamt ironisk bekräftelse på att mannen som på 1994 års »Illmatic« var världens viktigaste mc blivit en glappkäftad lirare i sidenkavaj.

I kölvattnet från »Ill NaNa« och i väntan på AZ:s uppföljare till »Doe or Die« — enligt förhandsrykten döpt till »Pieces of a Man« efter Gil Scott-Herons klassiska album från 1971 — är »The Firm« bara ett visset substitut.

Anna Hellsten

Annonser

Postat i:Album vol 2 #2, Anna Hellsten, Betyg 04, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: