Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #2:2] Album: EPMD – Back in Business

EPMD

Back in Business

DefJam/PolyGram

För något år sedan kom det ett brev till POP som handlade om en recension jag skrivit av Erick Sermons första soloalbum. Jag klagade en smula på Sermons fantasilösa samplingar, på att han på skiva efter skiva lade exakt samma breaks från Zapp, Kool & The Gang och Rick James. Brevskrivaren hävdade att det var ungefär som att sitta med armarna i kors och hävda att John Lee Hooker borde lära sig några fler ackord. Jag minns inte hans eller hennes exakta formuleringar, men ni förstår andemeningen.

Och nu när EPMD, efter Sermons och Parrish Smiths halvlyckade solokarriärer, är tillbaka lägger Sermon, den grönögde banditen, ut samma mattor än en gång; Lyn Collins »Think«, The Meters »Just Kissed My Baby«, Zapps »More Bounce to the Ounce«, Kool & The Gangs »Jungle Boogie« och Tom Brownes »Funkin’ For Jamaica«.

När Sermon får hjälp med rimmen av Parrish »PMD« Smith vid mikrofonen köper jag argumentet i det där brevet, för de här två hip hop-legenderna besitter en kemi som de aldrig hittat på varsitt håll. Och — vilket Erick Sermon själv är den förste att upprepa tills den dag han dör — EPMD var först. Eller i alla fall bland de första.

Nya generationer hip hop-artister upphör aldrig att inspireras av EPMD:s debutalbum »Strictly Business« från 1988. Jay-Z använde deras »It’s My Thing« och Warren G sålde några miljoner exemplar när han återanvände »I Shot the Sheriff« efter exakt samma mall som en gång EPMD.

Efter att LL Cool J och Public Enemy överskridit alla fartbegränsningar medan de välte hip hop-fans världen över framstod EPMD som så tillbakalutade att de nästan på egen hand revolutionerade hip hopen. På sina fyra album innan splittringen — alltid med ordet »business« i titeln — var både musiken och rappen långsam, med en helt annan groove än den de flesta var vana vid. När de splittrades 1992 beskyllde de båda varandra för att försöka sno åt sig pengar. Och så höll de på i närmare fem år, ironiskt med tanke på att EPMD fortfarande är en förkortning av Erick & Parrish Making Dollars.

Det var flera år sedan sist, men det känns som om tiden stått stilla. »Back in Business« tar vid precis där de slutade, de är tillbaka för att göra skäl för sitt namn. Deras närmaste själsfränder — Das EFX, Keith Murray och Redman — dyker upp i biroller. Precis som väntat. Så självklart låter »Back in Business« nästan exakt som de gjorde för tio år sedan hemma i Brentwood på Long Island. Respekt. Kanske inte mad respekt, men definitivt respekt.

Och för de äldsta hip hop-entusiasterna är det förstås lika stort som den genomsnittlige rockkritikerns jubel över Elvis Costellos återförening med The Attractions på »Brutal Youth«.

Andres Lokko

Annonser

Postat i:Album vol 2 #2, Andres Lokko, Betyg 06, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: