Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #1:2] Burt Bacharach

Burt Bacharach

Andres Lokko ser en TV-dokumentär och minns en kväll när Burt Bacharach sjöng »A House Is Not a Home« i Stockholm.

FÖR BARA NÅGON vecka sedan, en sen lördagskväll, visade Sveriges Television en femtio minuter lång dokumentär om arrangören och kompositören Burt Bacharach. Jag hoppas att du såg den.

Alla som borde ha varit med var med, möjligen med undantag för Christopher Cross och Neil Diamond. Men det kan man ju ha överseende med när Cilla Black just berättat historien om »Alfie« och när man lite senare både får se och höra en av Burts ex-fruar, Carole Bayer Sager, sjunga strofer ur »That’s What Friends Are For«, med samma ledsamt kraxiga stämma som hon sjöng »I’d Rather Leave While I’m in Love« på sitt första album.

Burt Bacharach var i Stockholm tidigt i somras. Han spelade på en fest där man var tvungen att ha ett inbjudningskort.

Det verkar kanske som ett udda val av forum att skriva i POP om en fest arrangerad av Micael Bindefeld.

Men på scenen stod Burt Bacharach, denne solbrände och välmående sextioåttaårige man i perfekt kritvit hårhjälm och smoking. Bakom honom satt en trettiomannaorkester, tre influgna sångerskor från Los Angeles. Kompositören och orkesterledaren själv ställde sig längst fram i mitten av scenen, omgiven av klaviturer, keyboards, elpianon och en flygel.

De spelar »The Look of Love«. Den låter exakt — exakt — som den gjorde när Peter Sellers försökte förföra Ursula Andress i »Casino Royale«, tills Burt sakta börjar bygga ut den till något helt annat, som vore det jazz, för att sedan ta ner den till det arrangemang jag vill höra igen.

Ledmotivet till filmen »Arthur«, med Liza Minneli och Dudley Moore, ursprungligen inspelat av Christopher Cross, sjunger Bacharach i en duett med en av sina körsångerskor. De sjunger varannan vers och när Burt sjunger själv står klockorna stilla. Han sjunger Hal Davids ord med en intensitet jag inte sett på den här sidan Kevin Rowland.

Det låter nästan omöjligt att den här gamla mannen, som på sin fritid mest åker skidor i Aspen eller spatserar omkring på sitt stuteri, skulle sjunga sina uppemot trettiofem år gamla sånger och leda sin orkester genom nya arrangemang av dem med en sådan passion.

Man väntar sig liksom inte att en 68-årig miljonär fortfarande skulle, för att använda ett rock’n’roll-uttryck, mena det.

Melodierna är lättnynnade, men det är knappast easy listening. De arrangemang han valt till sångerna framstår som så mycket mer komplexa på scen än de någonsin gjort på skiva.

Han sätter sig vid pianot för att sjunga »A House Is Not a Home« och det är aftonens stora ögonblick. Likt en lättlyssnad Bud Powell nynnar han först bara med i melodin, medan han med antingen mungipan eller en ledig hand dirigerar orkestern.

När han sjunger refrängen fullt ut får han Tom Waits att framstå som en ung Jimmy Somerville.

Det var en sagolik konsert. Vilket, trots alla spaltmetrar som skrivits om att festen arrangerats för att lansera en ny svensk vodka, ingen har påpekat. Jag kom bara att tänka på det när SVT visade den där BBC-dokumentären härom helgen.

När en del andra artister — Chris Isaak och Elvis Costello är två av dem — besökt Stockholm har de inbjudna rockjournalisterna skrivit de euforiska jag-var-där-krönikor som förväntats av dem. När Burt Bacharach kom till stan, och dessutom spelade på en vad man i folkmun brukar kalla kändisfest, skrevs det bara om hur spriten flödade och hur Bacharach själv blev förbannad på att det skreks och skrålades i lokalen. Och att han dessutom lämnade scenen ursinnig. Det är möjligt, men han gjorde det efter en timmes uppvisning som tillhör det starkaste jag sett på en scen på mycket länge. Hur arg han sedan må ha varit i logen gör mig detsamma.

För det fåtal som lyckades lägga vantarna på en inbjudan och som gick dit för att äntligen få se Burt Bacharach leda en orkester genom hans outtömliga sångskatt var det en oförglömlig upplevelse. Det var en konsert där vi som ställde oss så nära scenkanten det bara gick hade klumpar i halsen och tårar i ögonen.

Det var ju den kvällen Burt Bacharach sjöng »A House Is Not a Home« alldeles på riktigt på en scen i Stockholm.


BURT BACHARACH skrev nyligen ledmotivet till Alison Anders fantastiska film »Grace of My Heart« tillsammans med Elvis Costello. Burt och Elvis träffades aldrig utan faxade noter fram och tillbaka. Filmen handlar om guldåren i The Brill Building och släpps snart på video.


Andres Lokko

Annonser

Postat i:Andres Lokko, POP vol 2 #1, ,

One Response

  1. L. skriver:

    ”BARA JAG FÅR MITT”

    ”Hur arg han sedan må ha varit i logen gör mig detsamma” (slut citat.

    Ja snobbarna* av idag visar sin mest emabla sida med denna inställning.

    Burt Bacharch blev förvånad över detta ostädade sällskap. Han som tidigare hört så mycket gott om sverige via sina vänner, Sammy Davies, Danny Kay, Dean Martin, Quincy Jones, Lee Hazelwood, Sabu Martinez mfl. några av dessa har jag lärt känna redan för över 40 år sedan via vänner men även i samband med UNICEF/Barnbygalorna som mina vänner Lars och Ulf arrangerade. Burt Bacharach har endast som hastigast efter detta varit i Sverige och hälsat på vänner från förr, då han varit i Europa rent privat. Men han sade efter detta otrevliga arrangemang (han blev störd flera gånger under hela föreställningen, faktiskt), att han endast skulle komma tillbaks om det handlar om seriösa sammanhang.
    Dock har han numera tappat lusten sedan flera av hans närmsta sångarvänner har avlidit. ”The world isnt any longer what it used to be, of quality, behavior,kindness and also elegance, that is gone sorry to say”….som han sade i ett samtal i New York för ett tag sedan.

    L.

    (*SNOBB= Socialy Nobody of Breed or Birth)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: