Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #1:2] Album: LAMBCHOP – Thriller

LAMBCHOP

Thriller

Merge/MNW ILR

England har Tindersticks, USA Lambchop. När det är fråga om mood music med mod finns det få andra artister i dag som kan mäta sig med dessa grupper. Tindersticks teatraliska, genomskinliga klubbpop har en hel del gemensamt med amerikanernas smått bisarra, eteriska och högst privata form av countrymusik.

Nashville-baserade Lambchop, med sångaren, låtskrivaren och gitarristen Kurt Wagner i förgrunden, spelar country som inte har det minsta med stetsonhattar eller cowboy-boots att göra, psykedelia som inte ens varit i närheten av rökelse, rock som aldrig sett en fuzzbox, och soul som aldrig skulle rimma hjärta med smärta. Och ändå — alltihop i en enda märklig sörja. Influenserna sträcker sig från Chet Atkins till 13th Floor Elevators, från Leadbelly till Jim Reeves.

Första lammkotletten Kurt har onekligen ett efternamn som har en given plats i musikhistorien. Men det finns inget germanskt, storslaget, bombastiskt, Wagnerskt över Lambchops musik. Tvärtom. Trots att gruppen består av minst nio medlemmar, inklusive två trummisar, är detta en ensemble som helst väljer ett lågmält uttryck när de vill göra sig hörda.

Nya albumet fortsätter i samma stil som tidigare plattor, med en sorts tystlåten men likväl tydligt artikulerande stämningsmusik i gränslandet mellan dröm och verklighet.

Titeln på plattan — »Thriller« — är vald med omsorg. Detta album ska, enligt den evige optimisten Kurt, bli countrymusikens motsvarighet till Michael Jacksons popsuccé. Och visst kan det gå — titlar som »Your Ass, My Face« och »Your Fucking Sunny Day« är ju självklara radiofavoriter och miljonsäljarkandidater. Men grejen är: de skulle kunna vara det. »Your Ass…« är »I’m Not in Love« utan 10CC:s inställsamhet, och »Your Fucking…« är ett stycke supergungande supersoul med sjuttiotalssexig gitarr à la Sly Stone, Isaac Hayes eller Curtis Mayfield. Blåset verkar vara lånat från Muscle Shoals.

Det finns samtidigt en sorts velvetsk grundton i musiken, vare sig den sitter i gitarrerna, som i den lekfullt joggande »Hey, Where’s Your Girl«, eller i sången, som i den förledande vackra avslutningslåten »Superstar in France«.

CD:n är kanske inte en riktigt lika mäktig rökare i krysset som föregångaren »How I Quit Smoking«, men Lambchop har fortfarande något verkligt spännande att bjuda på.

Micke Widell

Annonser

Postat i:Album vol 2 #1, Betyg 07, Micke Widell, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: