Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #1:2] Jhelisa Anderson

Jhelisa Anderson

Jhelisa Anderson växte upp i Mississippi och flyttade till London för att bli sångerska. Efter att ha varit medlem i Soul Family Sensation och The Shamen solodebuterade hon med albumet »Galactica Rush« för tre år sedan. I vintras kom den mörka, mäktiga uppföljaren »Language Electric« där Jhelisa steg fram som Englands skönaste och mest experimentella soulvokalissa.

Vem lärde dig att sjunga?

Min far mutade mig med godis. »Sjung så får du karameller«, sade han och jag sjöng allt vad jag kunde. Sedan blev jag bättre och bättre. Vi var en stor, sjungande familj och de släpade med mig på turnéer när jag bara var fyra år. Jag var så liten att de var tvungna att ställa mig på en stol för att någon skulle upptäcka mig. Vuxna människor stirrade på mig. Det var otäckt.

Varför blev du sångerska?

Jag kan spela lite trummor, bas och gitarr även om det inte är något jag skulle göra inför folk. Men sång är så naturligt för mig. Det är inte ett instrument. Det är ett andra skinn.

Vad tycker du om att behandla rösten med ekoeffekter och distortion?

Åh, jag älskar det. Särskilt effekter som får min röst att låta som om den kommer från en gammal transistorradio.

Hur vårdar du din röst?

Genom sömn, varierad kost, örtte, honung, citron och lycka.

Vilken är den högsta ton du kan ta?

Vissa dagar når jag månen. Andra dagar bara molnen. Jag brukar sjunga mycket hemma och då händer det att gospelsånger från min barndom poppar upp i huvudet. Det känns som om min mormor och morfar besöker mig från andra sidan. En av låtarna som dyker upp i mitt huvud hela tiden är en gammal spiritual som heter »Jesus Keep Me Near the Cross«.

Vem har världens vackraste stämma?

Shirley Horne, Cesaria Evora, Cassandra Wilson, D’Angelo… »sugaaah ah ah aaah« …åh, jag älskar D’Angelo. Och min kusin Carleen.

Gillar du att svinga mikrofonsladden eller sjunger du hellre med en sladdlös mikrofon?

Det ska vara sladdlöst så att jag kan lyfta på min röst och sväva iväg. Inget ser så löjligt ut som när folk försöker dansa och trasslar in sig i mikrofonsladdar. Jag tycker om att röra mig på scen. Jag kan sjunga vackert samtidigt som jag hoppar bock över trummisen.

Vad betyder din senaste albumtitel »Language Electric«?

Det är ett sätt att beskriva röster. Föreställ dig att någon befinner sig nära ditt öra och viskar »jag älskar dig« och andra vackra saker som glider över huden, in i din kropp och får dig att slappna av. Till slut glöder du. Någon har placerat ren energi i din kropp genom språket. Det är tystnad omvandlad till elektricitet.

Trivs du i en kör?

Honey, jag kan inte vänta tills jag fått igång mitt projekt »Message to the Gods«. Det är min drömkör. Jag tänker samla ihop 15.000 sångare på en fotbollsplan, helst i Grekland där man känner kontakten med historien, och låta dem sjunga i harmoni, helt perfekt, så att planeten blir vackrare.


Jenny Bergqvist & Fredrik Strage

Filed under: Fredrik Strage, Jenny Bergqvist, POP vol 2 #1, , , ,

One Response

  1. […] Beth Orton / Ben & Tjinder / Simon Gilbert / Barry Adamson / Max Décharné / Kate Radley / Russel Senior / Bim Sherman / Photek / Jhelisa Anderson […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: