Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #1:2] Russel Senior

Russel Senior

Russel Senior spelade fiol i Pulp tills han tröttnade på livet som superstjärna och drog sig tillbaka till Sheffield. Det här är hans första intervju sedan uppbrottet med bandet. Han har skrivit ett gäng egna låtar men vet inte vad han ska göra med dem. Han har också funderat på att börja skriva artiklar igen (han blev medlem i Pulp genom att intervjua dem till sitt fanzine för tio år sedan) men säger att han inte är tillräckligt dum för att bli journalist.

Varför fastnade du för just fiol?

Jag hittade min första fiol för tolv år sedan i Jarvis föräldrars garage. Den måste ha tillhört hans farfars far. Fiolen låg i ett hörn och var halvt sönderslagen men jag fixade till den med sandpapper.

Kan du läsa noter?

Nej, nej. På de första Pulp-låtarna spelade jag inte ens några toner. Det var bara ett jobbigt, entonigt gnissel och alla sade att vi var influerade av The Velvet Underground trots att vi knappt hört talas om dem. Min långa John Cale-lugg bidrog naturligtvis till det. Jag är fortfarande en kass violinist. Faktum är att jag inte kan spela något annat än Pulp-låtar.

Hur svårt är det att spela fiol?

Otroligt svårt. Jag måste tejpa fast markeringar på fiolhalsen för att hålla reda på tonerna. Jag blir kallsvettig av att spela fiol.

Behöver du hakstöd?

Ja, min hals är ganska lång och smal. De enda som kan spela fiol utan hakstöd är människor med kort hals eller många dubbelhakor.

Kan du spela pizzicato?

Ja, eftersom jag är en gammal gitarrist är det mycket lättare att spela med fingrarna än med stråken.

Har du någonsin känt för att smasha fiolen?

Jag gjorde det en gång. Det är det dummaste jag någonsin gjort. Dels var det den gamla fiolen jag hittade i Jarvis garage och dels ser man så patetisk ut när man slår sönder en fiol. Tänk på Jimi Hendrix. Han höjer sin gitarr mot skyn som ett stort svärd och slår den i småbitar och det ser fantastiskt ut. Tänk sedan på en patetisk nolla som jag som smashar en fiol. Det ser idiotiskt ut. Man kan lika gärna stå på scen och vifta med en banan.

Hur ofta måste du byta stråke?

Jag ska erkänna en sak. Stråkarna som jag använder till de snabba låtarna är billiga, de kostar bara tio pund styck i en affär i Sheffield, och de brukar jag slå hårt på fiolen. Och ibland, om jag verkligen känner rock’n’roll-atmosfären på scen, kastar jag ut stråken i publiken. Jag glömmer hur otroligt patetiskt det ser ut. Faktiskt ännu mer patetiskt än att slå sönder fiolen. Och någon får alltid stråken i ögat.

Varför använder man alltid hästhår till stråkar?

Hästhår är täckta av små fjäll som ger resonansen. Man kan se fjällen om man tittar på stråna genom mikroskop. Nylon ger inte samma resonans. En av sakerna jag gillar bäst med fioler är att ljudet alstras av helt naturliga komponenter. Trä, hår och… ja, till och med limmet i fiolen måste vara animaliskt. Syntetiskt lim är kört.


Jenny Bergqvist & Fredrik Strage

Annonser

Postat i:Fredrik Strage, Jenny Bergqvist, POP vol 2 #1, , , ,

One Response

  1. […] Orton / Ben & Tjinder / Simon Gilbert / Barry Adamson / Max Décharné / Kate Radley / Russel Senior / Bim Sherman / Photek / Jhelisa […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: