Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #1:2] Jim Keltner

JIM KELTNER är studiotrummisen som spelar på fler av era favoritplattor än ni kan räkna till. Från John Lennon och Ry Cooder till Maria McKee och Gillian Welch. Själv har han svårt att komma ihåg ens en bråkdel av de inspelningar han medverkat på.

— Och jag värderar aldrig gamla arbetsgivare eller de skivor jag medverkat på. Jag är bara tacksam för att jag har fått spela, att jag har den här talangen.

— Den riktigt stora musikaliska upplevelsen i mitt liv, den som definitivt fick mig att vilja bli musiker på heltid, var när jag såg John Coltrane på en klubb i Los Angeles. Den hette The Renaissance och låg i hörnet av Sunset Strip och Hollywood Avenue. Coltrane hade precis gett ut albumet »My Favorite Things« och det var en otrolig upplevelse.

— Jag tillhörde det där gänget som alltid hängde på dörren till Canterbury Records i Pasadena när det var något nytt med Miles eller Coltrane som skulle komma in, så jag hade ju hört plattan redan. Men live var det något helt annat, allting bara exploderade framför ögonen på mig. Jag gick hem till min flickvän — på den tiden hade jag inga pengar, så jag hade inte råd att ta med henne — och bara grät.

— Det var otroligt. Det förändrade mitt sätt att spela, mitt sätt att tänka. Precis som det gjorde för så många andra musiker och människor.

Men det var i rockmusiken pengarna fanns.

— En kille som hette Gary Lewis fick trumlektioner av mig, tills han en dag fick för sig att han skulle bli sångare i stället. Han erbjöd mig att bli trummis i hans band. Jag sa nej, för jag gillade ju inte ens rockmusik. Då tjänade jag 85 dollar i veckan. När han talade om att jag skulle få 250 dollar i veckan slog det mig att man kanske kunde lära sig att gilla rock.

Första skivan Keltner spelade på med Gary Lewis & The Playboys var »She’s Just My Style«, som rusade upp till en tredjeplats på Billboard-listan någon gång vid årsskiftet 1965-1966. Flickorna skrek, autografer skrevs, limousinerna rullade, pengarna strömmade in. Efter några år med The Playboys blev det Delaney & Bonnie, Leon Russell, John Lennon, Randy Newman, Harry Nilsson, George Harrison, Ry Cooder, Bob Dylan, Willie Nelson… en oändlig rad av arbetsgivare. En av de petigaste var Donald Fagen i Steely Dan.

— Han är otroligt musikalisk och otroligt noga med allt han gör. Jag spelade bland annat på en låt som heter »Josie« och där gick han in och talade om för mig, typ, att jag skulle öppna min high hat-cymbal exakt på sextiotredje takten och likadant på den hundranionde. Det kan låta som ett otroligt pedanteri, men jag antecknade och gjorde precis som han sa. Och när man lyssnar på plattan så fattar man att det verkligen fanns en musikalisk relevans i hans anvisningar.

En av Keltners absoluta favoritinspelningar är John Hiatts »Bring the Family«.

— Det var något helt annat, det var bara att gå in och ha roligt i fyra dagar. Fast nu efteråt gråter jag — på allvar! — varje gång jag hör plattan. Jag visste det inte under inspelningen, men nu förstår jag ju att hela plattan handlar om Johns fru och hennes självmord. Speciellt låten »Tip of My Tongue«. Varje gång jag hör den åker jag hem, tar min fru i famnen och ber om ursäkt för allt dumt jag gjort genom åren.

Jim Keltner är aldrig, aldrig utan jobb. Just nu är han aktuell med sin medverkan på Mike Scotts »Still Burning«, Stones »Bridges to Babylon« och Bob Dylans »Time Out of Mind«. Och rådet han vill ge till nya trummisar är enkelt:

— Spela låten, inget annat. Spela för musiken, för sångaren, inte för att visa hur duktig du är. Frestelserna är många, speciellt för trummisar. Det finns ju så många saker att slå på…


Lennart Persson

Annonser

Postat i:Lennart Persson, POP vol 2 #1, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: