Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #1:2] Backfish

EN GLÖDHET sensommardag på Emmaboda-festivalen inleder Skellefteå-bandet Backfish sin spelning med »My Favourite Party« — annars sorgligt undangömd på EP:n »Fashion Mania« — och låter som ett Buzzcocks frontat av Harriet Wheeler från Sundays.

I verkligheten heter sångerskan Kathrine »Kattis« Bergström. Hon och resten av Backfish blev hett stoff tidigare i år när debutalbumet »It’s Emilys« släpptes och ingen mindre än Ken Stringfellow från Posies stod som producent och medmusiker.

— Han kom alltid med ett whisky-glas när jag skulle sjunga, skrattar Kattis.

Hon berättar om hur hon växte upp med Beatles och Mozart, och om hur hon ljög sig in i Backfish genom att påstå att hon spelat synt dubbelt så länge som tjejen hon konkurrerade med.

Kattis nöjer sig inte med att skriva powerpop; hon och basisten Anna Wallmark är filmmakerskor också. Deras kortfilm »Flaskskeppet«, med Kattis i huvudrollen som vårdpraktikant och Roland Hedlund (känd bland annat från »Jägarna«) som patient, visades på årets filmfestival i Umeå.

— Vi har våra små projekt, säger Kattis. När det blir för tråkigt…

Som om inte musicerandet och filmandet var nog startade Kattis och Anna i somras bokningsbolaget Hansel med motivationen att det finns för få mindre bokningsbolag för alla små svenska popband.

Senare i vinter åker Backfish tillsammans med bolagsvännerna Carpe Wade på tysklandsturné. Ungefär samtidigt premiärvisas Ulla Lemhagens nya film »Varför tjejer går två och två på toaletten«, där Backfish återfinns på soundtracket med »Everyone«.

Inspelningarna av nästa Backfish-album är planerade till våren 1998. Under tiden odlar Kattis en musikalisk dröm om att även utveckla den klassiska sida hon fått med sig från uppväxten i Skellefteå.

— Jag skulle vilja spela i Österrike. Jag var i Wien i maj och hälsade på min storasyster och det är en så underbar stad. Man känner historiens vingslag. Tänk på alla de stora klassiska kompositörer som verkat där. Schubert, Mozart… Någon gång ska jag också försöka mig på att skriva klassisk musik.

Någon gång »när det blir för tråkigt« får man förmoda.


Terry Ericsson

Annonser

Postat i:POP vol 2 #1, Terry Ericsson, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: