Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #1:2] Edith Frost

I NOVEMBER förra året tog folksångskan Edith Frost sitt pick och pack h flyttade från ett kraschat förhållande i New York till Nordamerikas blåsigaste stad, Chicago. I bagaget hade hon allt hon ägde, inklusive gitarr, mandolin, dragspel, och en enorma samling cowgirlprylar. I fickan hade hon ett brev från Rian Murphy på skivbolaget Drag City som gett ut några av hennes demolåtar på en anspråkslös men genialisk debutsingel: »The Edith Frost EP«.

Ett halvår tidigare hade hon skickat ett par egenhändigt inspelade kassetter till honom. Likadana kassetter hade hon skickat till Dejadisc i Austin. De två bolagen var de enda som i Edith Frosts ögon kunde tänkas vara intresserade av att ge ut hennes musik. Dejadisc därför att deras band har samma rötter som hon: hillbilly, blues och folksång. Drag City därför att de är hem åt Will Oldhams Palace, som enligt Edith Frost själv är hennes enda riktiga musikaliska frände. Drag City svarade först, och ett halvår senare flyttade hon till Chicago för att göra det som hon hade blivit lovad i brevet — att spela in ett album.

Per telefon från sin stökiga lägenhet pratar Edith Frost om att göra musik.

— Jag håller på att skriva nya låtar mig själv i svansen och gör om sådant jag redan gjort. Min musik är enkel och ofta traditionell. Mina texter är varken klassisk poesi eller särskilt moderna. De är bara raka och enkla. Det beror kanske på att jag inte läser så mycket som jag borde.

— På college tog jag kurser i allt från elektronmusik till gitarr, musikteori och slagverk. Jag lärde mig att spela massor av olika instrument, men jag hoppade av college efter två år så jag hanterar inget av dem ordentligt. Det är nog en annan anledning till att det jag gör blir så rättframt.

Edith Frosts debutalbum spelades in på en vecka och fick heta »Calling Over Time«. I musikerstaben återfinns namn som Jim O’Rourke och David Grubbs som till vardags komponerar långt mer avantgardistiska gitarrstycken i bland annat Gastr del Sol. När High Llamas Sean O’Hagan var i Chicago övertalade de honom att också göra ett inhopp. Rian Murphy har producerat. Rians officiella titel må vara »King of sales«. men ingen på Drag City arbetar enbart med att driva ett skivbolag. Alla är på ett eller annat sätt involverade i produktionen av den musik som ges ut.

— Min familj flyttade till Mexiko när jag var tio, fortsätter Edith Frost.

— Där fanns ingen kultur. Skivaffärerna var patetiska. I alla fall så dyrkade jag The Carpenters. Kanske mest av allt därför att det var en av de få skivor jag ägde. Lyssnar man noga så är det jag gör nu inte helt olikt The Carpenters mest vemodiga sida.


Madelaine Levy

Annonser

Postat i:Madelaine Levy, POP vol 2 #1, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: