Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #13] Hej!

Lund.

Söndag eftermiddag.

Regn.

Vår omvärld är fylld av undernärda ungdomar med dålig hållning och sinnesslö uppsyn. De finns överallt. I Minuten-kön. På bussen. På Café Ariman. På UFF. Fast efter en stunds tröstlöst bläddrande bland svettdoftande herrskjortor och klänningar som Fröken Cracknell skulle ratat för tre år sedan, släntrar de vidare till H&M och köper lite samtidsirriterande stilmedvetenhet à 39:00 kr.

En stunds tummande bland sjuttiotalsvinylen — vinyl ger ju en helt annan känsla! — för har man tur kan man hitta något med Isaac Hayes. Honom har man ju alltid gillat. Kanske skulle man ta en sväng inom Stortorget och smutta på en espresso. Fast studiebidraget börjar ta slut. Bäst att åka hem i stället. Man har ju några Gevalia-påsar hemma. Direkt i koppen. Koppla av med någon schyst Blaxploitationrulle. Jävligt roligt att de fått en uppsving igen! 1972. Vilket dunderår. »Superfly« och »Freddie’s Dead«. Soul har man ju alltid lyssnat på. Äkta soul. Man borde kanske klippa sig. Han Paul Weller har snygg frisyr. Honom har man ju gillat ända sedan han var med i The Clash. I kväll är vi några som ska åka hem till Krille. Han har precis flyttat hemifrån. Vi ska spisa Kinks — fan vilket geni han var Pete Townshend! — och titta på Krilles nya tenniströja. Måste gå och köpa cigaretter, fast de har väl inte Kent på Konsum. Hörde härom veckan att den där Tom Waits röker Kent. Skumt! Han har ju inte slacks. Kan det verkligen stämma? Måste ta upp det med de andra i kväll. Krille vet säkert.

Se där några av de företeelser som för det unga modset framstår som det högsta livet har att erbjuda. Har Snille & Smak äntligen fått sina femton minuter eller är det bara ännu en Dumskallarnas Sammansvärjning?

De finns överallt och deras kläder är för små. Pagen har krupit ovanför öronen. Visst är deras loafers lika provocerande som någonsin generationskamraternas Biohazardströjor och piercade ögonbryn. Ytlighet kan vara provocerande, dumhet är det alltid. Somliga dunkar pannorna blodiga mot »den småkorkade heavy metal-väggen«, andra kör förbehållslöst rätt in i Impuls reklampelare med senaste NME under armen. Vari består egentligen skillnaden? För två år sedan hade de T-shirts utanpå långärmat och förra året satt medvetenheten — den omhuldade — i ränderna på en något för liten Adidas-tröja. Förpackningen må vara mer estetiskt tilltalande nu, men ingen kan inbilla oss att en Lonsdale-tröja automatiskt borgar för ett rikt inre. Det är de små, små detaljerna som gör det, och självfallet är det inget ont i att vilja vara mods eller bara lägga grungehatten på hyllan ett tag, men när strävan att se »rätt« ut alltid firar triumfer på bekostnad av självdistans och intellekt blir det liksom inte roligt längre.

Man blir lika dum av att dricka stora mängder whisky iförd blanka skor och sin bästa mellangrå kostym — av gabardin — som att klämma en sexpack framför Beavis & Butthead.

Som en vis gammal suput diktade: Strunt är strunt och snus är snus om än i gyllne dosor. Måhända borde vi valt en litterär anspelning med högre hipphetsfaktor än den veneriske valrossen Fröding, som för övrigt alltid borde vara aktuell med sin första diktsamling »Guitar och Dragharmonika«, fast det spelar väl ingen roll. De flesta av de så kallade unga modernisterna har uppenbarligen inte insett att böcker kan tjäna andra och mer berikande syften än att släpas runt uppstickande ur trenchcoatfickor eller nonchalant slängas upp på kafébord. Litterärt bevandrade? Diskutera »nya vågen«-filmer??? Dumhet är alltid dumhet även om den åker scooter.

Fröknarna Anna H & Hanna Å, ännu ej fyllda tjugotvå

SVAR: Anna & Hanna, varför har inte ni sökt jobb på POP än? Ring omedelbums är ni snälla.

Hej, hej POP!

Svara nu ärligt: sätter ni Lisa Nilsson på omslag och löpsedel och ger henne fem helsidor för att ni tycker att hon är en så intressant person och bra artist eller resonerade ni på redaktionen »Nu när Andres är i London kör vi på med Lisa så vi får lite sprutt på säljsiffrorna. Han kan gorma bäst han vill när det redan gått i tryck.« För allvarligt talat inte var det mycket hon hade att säga i intervjun som höjer ögonbryn. Men bilderna var fina!

Vad hände med de inledande populärkulturideologiska uppslagen? De var det absolut bästa enskilda artiklarna i tidningen, tänker speciellt på Kjell Häglunds »Underbart är kort« (POP #7) och Gradvalls »Dr Gradvalls Testamente« (POP #8).

Ting!

Martin Erixon,

Täby

SVAR: Lisa är på framsidan för att Andres tycker att hon är en intressant person och bra artist. Populärkulturideologi? Se sidorna 1316-1317.

Goddag POP!

Det har tagit mig några månader att smälta #10 men nu känner jag mig beredd att kommentera detta mästerverk! POP #10 är verkligen popjournalistik av högsta klass men allt är ju som bekant relativt och jag sitter inne med ett par funderingar. Var aldrig 1989 års absoluta mästerverk, Bob Dylans »Oh Mercy«, aktuell för en plats på listan? Efter nästan sex års idogt lyssnande kan jag bara konstatera att »Oh Mercy« framstår som Dylans kanske mest perfekta inspelning. I övrigt saknar jag den sorgligt underskattade Solomon Burke på listan. Hur ni kan »glömma« Burke på en 100 i topp-lista som domineras av svart soul är för mig ett mysterium. Lyssna på hans version av »The More«.

Tack för en härlig blaska,

Jones,

Eskilstuna

SVAR: »Oh Mercy« var aktuell. Solomon Burkes bästa album »Rock ‘N’ Soul« är med som komplement till Staple Singers »Be Altitude: Respect Yourself«. På plats 57.

Till Andres Lokko!

Läste med stor glädje din artikel om Redskins, men till mitt stora förtret kan jag bara erinra mig, trots ihärdigt letande i både skivsamling och minne att de bara gav ut fem singlar. Vilka sju har du?

Dessutom hette Chris Deans och Martin Hewes första själsfrände och tillika trumslagare Nick King. Paul Hookham (ex Woodentops) tog över stockarna först senare.

Keep on keepin’ on!

Peter

SVAR: »Peasant Army« [CNT], »Lean on Me« [CNT], »Keep on Keeping On« [Decca], »Bring It Down« [Decca], »Kick Over the Statues« [Abstract], »The Power Is Yours« [Abstract] och »It Can Be Done« [Decca].

Tack,

för ännu ett nummer av »Sveriges tjockaste poptidning«!

Trots en hel del bra läsning (Kent, Gene, Redskins) så är det med sorg i hjärtat jag läser om plattan som var tänkt att heta »Absolut Norrland«, men som ni så fyndigt (trodde ni) fick till »Einstürzende Norrbotten«. Problemet är bara att två av de tre band ni nämnde (Hardy Nilsson, Blithe) kommer från Västerbotten; Skellefteå respektive Umeå. Endast Bear Quartet platsar på »Einstürzende Norrbotten«. »Einstürzende Norrland« kanske skulle vara att föredra? Sov inte på geografilektionerna!

Kjell Häglund, däremot, verkar veta var han har sitt Västerbotten. I den fruktansvärt fyndiga och roliga recensionen av This Perfect Days senaste platta drar han paralleller med det hopplöst talanglösa division 1-laget Crif. Lysande Kjelle!

God bless!

Niclas Alverup

Goddagens.

Då jag inte vet så mycket om livet i South Central så undrar jag om ni skulle kunna svara på vad som menas med »regulate«?

Tack för en i övrigt suverän tidning.

Nicke

SVAR: Att ställa saker till rätta, bli kvitt. Fixa till. Ungefär.

Hej!

Det är bra att ni skriver om nya svenska band »på väg upp«.

Men intressenivån sjunker ner under noll när man tvingas läsa om vad Karin i Honey Is Cool tycker om Brainpools senaste, eller vad Henrik i Broder Daniel tycker om bildskivor. Det är ofta betydligt intressantare med en musikjournalists åsikter än en popstjärnas.

Tack för Lennart Perssons lysande Tricky-recension (men Portished är bättre).

Det vore trevligt om Jan Gradvall kom tillbaka. Väntar gör jag också på Van Morrison-reportaget, allt man undrar samt betyg på alla hans plattor.

POP #10!!!

Hälsningar,

James

Hej!

Efter att ha läst Andres artikel om Redskins i POP #12 har jag funderat och funderat. Jag förstår inte alls den artikeln. Var det kanske meningen? Jag menar, har dagens skinheads missuppfattat allt? Eller går det längre tillbaka i tiden? Varför tog nationalister och andra högerextremister över benämningen skinheads? Finns det några »äkta« skinheads i Stockholm? Finns kulturen över huvud taget i Sverige?

Artikeln fick mig så förundrad att jag var tvungen att skriva. Snälla förklara! Har jag gått miste om ett viktigt stycke pophistoria? (Med tanke på att jag bara var fem år när Redskins album släpptes.) Jag måste få veta hur det ligger till.

Amanda Estay,

Nacka.

SVAR: Läs om artikeln och vänta på att Koala Press ger ut en bok i ämnet.

Hej POP-akademin!

Vore väldigt tacksam om någon sakkunnig på redaktionen kunde tipsa mej om någon bra samling där »Pledging My Love« med Johnny Ace ingår. Hörde den första gången i filmen »Bad Liutenant« med Harvey Keitel och har sedan dess inte kunnat få den ur skallen.

Rock on!

Gunter,

Karlstad

SVAR: Johnny Ace »The Memorial Album« [MCA] har nyligen återutgivits på CD med bonusspår.

Hej,

i april-numret av POP skrev Kjell Häglund i sin recension av Brainpools nya skiva angående om de var ett indieband eller inte i förhållande till Gessle-samarbetet: »/… / men Brainpool inte bara spelade på Wembley, de tog tunnelbanan dit. Vilket definitivt är mer indie än att sitta på Umeå universitet och gnälla på Per Gessle«. Vad menas? Hur kommer Umeå universitet in i bilden? Kan jag få en förklaring på detta vore jag ytterst tacksam.

Hälsningar,

Mattias »har-jag-missat-något-eller« Johansson,

frilansskribent och humaniora student, Umeå

SVAR: Varannat svenskt popband pratar skit om Brainpool. Varannan »indie«-demo vi får är poststämplad i Umeå. Varannan av dessa avsändares gatuadresser ligger i kvarteren med studentbostäder. Häpp!

Kjell Häglund

Annonser

Postat i:hej, POP #13

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: