Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #11] Rock on!

Det är juletider och dags att ställa frågan: hur länge måste ett band spela ihop för att bli en tajt och fungerande enhet?

Ja, det råder delade meningar om detta. Vissa menar att repandet är viktigast, andra att turnerandet är det. Jag menar att båda övningsmomenten är lika viktiga (ja, ett gig är också ett övningsmoment). Helt klart är i alla fall att det tar tid för ett band att spela ihop sig. Ett band är ju som en hockeyfemma Det tar tid för spelarna (läs bandmedlemmarna) att hitta sina rätta roller på planen (läs scenen); många träningar (läs rep) respektive matcher (läs gig). Femmans rytmsektion, det vill säga backparet, måste få mycket istid (både rep och gig) ihop innan de kan bli den taktfasta duo på vilkas axlar matchens öde vilar. Defensiva nog att försvara det egna målet (hålla takten, helt enkelt) och offensiva nog att servera forwards med passningar (fräcka slingor, smarta fills). Centern (sångaren) möter upp vid egna blå (hoppar ner från trumpodiet) och startar ett anfall tillsammans med ytterforwards (gitarristerna). Vill det sig väl resulterar anfallet i ett mål — det börjar spelas rock’n’roll, helt enkelt — och killarna får ta emot publikens jubel. Laganda och artisteri i fungerande symbios. Precis som det skall vara. One, two, three, four! Okej! Nu tar vi dom! Sammanfattningsvis: »teamwork« är nyckelordet. Därom råder inga som helst tvivel.

Kommer vi någonsin att få se det kanadensiska AOR-bandet Harem Scarem på en svensk scen? Ja, alla fans av tung och dieseldoftande rock’n’roll, allt jag kan säga i dag är att jag ställde denna till sångaren i bandet, Harry Hess, över en raspig telefonlinje för en tid sedan. Harry Hess och dom andra killarna befann sig i en studio för att spela in sitt tredje album och Harry Hess svarade: »Vi älskar Sverige. Jag pratade med Glenn Hughes för en tid sedan. Han älskar också Sverige och vi hoppas kunna använda honom som gästvokalist på ett par låtar«.

Steffen Lystedt, skådisen ni vet, sågs svinga en bägare med Tigertailz basist Pepsi Tate när denne besökte Stockholm häromsistones. Jag hann växla några ord med den mycket musikintresserade Steffen på Kellys bar några dagar senare.

Till sist: här följer alla som någonsin har spelat i Jethro Tull: Sång, flöjt: Ian Anderson; Gitarr: Mick Abrahams, Martin Barre; Bas: Glen Cornick, Jeffrey Hammond-Hammond, Tony Williams, Dave Pegg; Trummor: Clive Bunker, Barrimore Barlow, Mark Craney, Gerry Conway, Doane Perry, Dave Mattacks; Keyboards: John Evans, Dave Palmer, Eddie Jobson, Martin Alcock, Andy Giddings.

Rock on.


Sam Spandex

Annonser

Postat i:POP #11, Sam Spandex,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: