Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #22] Album: US 3 – Broadway & 52nd

US 3

Broadway & 52nd

Capitol/EMI

Jazzhistorien som legolåda. Efter den eldfängda debuten »Hand on the Torch«, från 1993, är nu de brittiska jazzfantasterna och mästersamplarna Mel Simpson och Geoff Wilkinson tillbaka med ytterligare cirka en timmes lekstuga i Blue Notes enorma boparkiv.

I likhet med »Hand on the Torch« är nya »Broadway & 52nd« — det vill säga »the jazz corner of the world«, på Manhattan i New York — en hybrid mellan Blue Note-katalogens klassiska riff och rytmer och dagens blå noter, framför allt åt rap- och funk-hållet.

Och i likhet med föregångaren introduceras plattan av Pee Wee Marquette — dvärgen som arbetade som presentatör och MC på klubben Birdland och som tenorsaxofonisten Lester Young brukade kalla för »half a motherfucker«.

»We are here to have a ball«, annonserar rapparen Rahsaan och sedan rullar man igång med »Come on Everybody (Get Down)«; ett av plattans i särklass starkaste spår, och nästan — men bara nästan — lika fräck som »Cantaloop (Flip Fantasia)« från förra skivan.

Just »nästan« är ett nyckelord här. Tyvärr.

Även om »Broadway & 52nd« innehåller tillräckligt mycket dansgung för att lära Tricky ett trick eller två är albumet irriterande ojämnt. Det beror nog mer på US3:s oförmåga än själva grundmaterialet. Får man inte det att svänga är man riktigt illa ute.

Men när Mel’n Geoff med vänner är som bäst är det svårt att slita sig. Den beslöjade »True to the Game«, med ett elpiano som för tankarna till Doors »Riders on the Storm«, är tuff, likaså den ringlande »Snakes«, med läcker ormtjusarsax.

Miljöerna är oftast hämtade ur handboken »Att överleva i ett amerikanskt ghetto på östkusten«. »Grand Groove« är en stilsäker, snyggt uppbyggd hyllning till en fallen gängledare, och »Sheep« är en nattlig färd genom mörka storstadsgator, där huvudpersonen försöker bryta med sin omgivning och gå sin egen väg, utanför flocken.

Lägg till »Doing a Crime« och »Recognize & Realize« och de främsta anledningarna till att bege sig till världens jazzhörn är utsorterade. Det är dock långtifrån solklart att vi kommer att hitta US 3 där nästa gång.

Micke Widell

Annonser

Postat i:Album #22, Betyg 06, Micke Widell, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: