Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #22] Album: LUSCIOUS JACKSON – Fever in Fever Out

LUSCIOUS JACKSON

Fever in Fever Out

Grand Royal/import

Luscious Jackson är fyra förvuxna feminister som för länge sedan borde gett upp den fnittrigt larviga attityd och de misslyckade men charmiga rapförsök som präglade debutalbumet »Natural Ingredients«. På sitt andra album gör de lika lyckad entré som förra gången. Då inleddes både CD- och vinylutgåvan med en snygg sampling; »Put the needle on the record«, och så ljudet av en nål som läggs på en vinylskiva. Den här gången är det dunderlåten »Naked Eye« som får presentera.

De fyra Luscious Jackson-tjejerna har haft fräckheten att uppkalla sitt band efter en av den amerikanska manlighetens stoltaste symboler; rekordlånga basketspelaren »Luscious« Jackson som var proffs i Philadelphia 76:ers på sextiotalet. Trummisen Kate Shellenbach fanns med i en tidig upplaga av Beastie Boys och flickorna debuterade tillsammans med EP:n »In Search of Manny«, första utgåvan på Beastie Boys-bolaget Grand Royal. I och med debutalbumet vann de ett visst erkännande, hjälptes på traven av en turné med Beastie Boys, men fick för det mesta dras med epitetet »The Beastie Girls«.

»Fever In Fever Out«, med smakfull produktion av Daniel Lanois, är lika intensiv som den är impulsiv. Ingen kunde vara bättre lämpad att hålla dessa fyra bångstyriga sinnen i schack och göra en ordentligt koncentrerad, fokuserad och initierad fullängdare. Allt handlar om lager. Lager på lager av en, två, eller fyra röster. Av flera gitarrer, tamburiner eller vad flickorna nu beslutat sig för att använda. Resultatet är en oväntat luftig ljudvägg. Albumet berikas dessutom av två välgörande gästspel. En annan av Daniel Lanois samarbetspartners, Emmylou Harris, ger extra skärpa och njutning åt »Soothe Yourself« och »One Thing«. På den sistnämnda hjälper även N’Dea Davenport från Brand New Heavies till.

Precis som på »Natural Ingredients« håller sig Luscious Jackson på »Fever In Fever Out« till den puls de känner bäst; den på New Yorks gator, och till tjejgängets banala men illustrativa språk. De förvridna hip hop-klichéer som stundtals kunde få dem att likna Wee Papa Girl Rappers är borta. Luscious Jackson lämnar den stentuffa tuffa hip hopen åt sitt öde och koncentrerar sig på soulen, på funken, på riffen och på de korta fusioninslag som präglat dem ända från början.

Madelaine Levy

Annonser

Postat i:Album #22, Betyg 07, Madelaine Levy, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: