Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #22] Album: LIL’ KIM – Hard Core

LIL’ KIM

Hard Core

Big Beat/Warner

Liten men tuff. Bättre beskrivning än så finns knappast på Little Kim, åtminstone så som vi lärt känna henne som Junior MAFIA:s Big Momma. På singeln »Get Money« förkunnade hon att hon var en »Young bitch from the street«, och det med en sådan pondus att hennes duettpartner, gruppens pösmunkige mentor Biggie Smalls, framstod som en blyg viol i jämförelse.

Kim Jones har, sina blott 19 år till trots, hunnit skaffa sig mer skinn på näsan än de flesta, för hon har levt ett hårt liv. När hon var nio skildes hennes föräldrar, och några år senare kastades hon ut av sin pappa. Kim flyttade runt mellan sina kompisar och bodde tidvis på gatan, umgicks i allehanda skumma kretsar och såg flera av vännerna dö eller haffas av polisen. Hennes pojkvän blev ihjälskjuten när han försvarade henne i ett gängbråk.

Det var först när hon lärde känna Biggie Smalls och de övriga i Junior MAFIA som turen vände. Biggie hörde henne första gången när han befann sig i hennes kvarter i Brooklyn på jakt efter en kvinnlig mc, och han föll pladask för Kims röst och attityd. Efter något år släppte Junior MAFIA debutalbumet »Conspiracy« och det stod snabbt klart att Kim var gruppens starkast lysande stjärna. Hon rappar fantastiskt — lyssna bara på hennes bländande tolkning av The O’Jays »Backstabbers« — och mina förväntningar på hennes soloalbum var därför höga.

Tyvärr är »Hard Core« inte alls så bra som jag hoppats på. Efter att Kim i albumets intro deklarerat att »I used to be scared of the dick, now I handle it like a real bitch« alternerar hon mellan att framföra rejält foxy texter om sex, stålar och shopping. I »Queen B@#$H« suckar hon blaserat att »I used to wear Moschino but every bitch got ‘em/now I wear colorful minks«; i »R&B Fantasies/Dreams« drömmer hon om att få nojsa med soulmusikens försteälskare Tony Rich och D’Angelo, funderar en stund över Prince — »he is looking fruity, but you could still eat the booty« — innan hon fastslår: »I’m on fire, getting head from the Harlem Boys’ Choir«. Och de som tyckte att SWV:s oralsexhyllning på »Downtown« var osedlig kommer förmodligen att dåna av »Not Tonight« och de liderliga call-and-response-körerna i »We Don’t Need It«.

Lil’ Kim är fortfarande en briljant rappare, och Biggie och Puffy Combs har som vanligt fått till en tung och snygg produktion, men låtmaterialet är i tunnaste laget. »Big Momma Thang« där hon rimmar tillsammans med Jay-Z och Rock-A-Fella är prima, »Queen B@#$H« likaså, men på det stora hela är »Hard Core« festlig snarare än bra. Det räcker en bit men inte ända fram.

Anna Hellsten

Annonser

Postat i:Album #22, Anna Hellsten, Betyg 06, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: