Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #21] Album: SIMON FISHER TURNER – Shwarma

SIMON FISHER TURNER

Shwarma

Mute/MNW ILR

På vintern 1976 tog Simon Fisher Turner med sig skådespelarkollegan Robert Mitchum på en av Siouxie And The Banshees allra första konserter. Paret hade träffats under inspelningen av regissören Michael Winners remake av Raymond Chandlers »The Big Sleep«, och blivit så bra kompisar att Mitchum nästan gett Winner stryk efter att den sjuttonårige Simon fått en orättvist hård tillrättavisning.

Detta är bara en av många märkliga scener ur Simon Fisher Turners karriär. Utöver sin tid som underbarnsstämplad skådespelare har han hunnit med att köra turnébussar åt Adam And The Ants, spela bas och gitarr i tidiga The The, producera lättsamma sextiotalspastischer under namnet The King Of Luxembourg och — inte minst — komponera briljanta soundtracks till flera av Derek Jarmans filmer. Kanske är »Blue«, den sista film de arbetade på tillsammans innan Jarman dog i AIDS, höjdpunkten på båda deras karriärer: en inträngande, osentimental reflektion över de sista månaderna i Jarmans liv, där texter, ljud och musik får en enda monokrom blå bild att vibrera av tankar, minnen och svårhanterliga sjukhusscener.

Det är det ohämmade skiftandet av perspektiv och det ständigt nära förhållandet mellan film och musik i Simon Fisher Turners liv som mer än någonting annat präglar »Shwarma«, hans nya soloalbum. Här finns inspelningar från hela världen — »från Antigua till Tokyo, från Jerusalem till Bangkok och tillbaka till Brixton« — sammansatta på alla tänkbara sätt. Folkmusik, elektronisk bearbetning och editering, poesiläsning, förvridna skuggor av moderna dansrytmer, levande gatuatmosfärer, pastoral stämsång, digitala loopar, jazz, pseudoklassicism: allt kombineras i lager på lager till helheter som borde vara omöjliga, men som på något sätt filtreras fram genom en vilja och en nyfikenhet som inte accepterar några gränser.

Han har beskrivit sina tonårssysslor i Londons Soho som »stealing and exploring and hanging out with young thieves«, och samma respektlösa, gatusmarta attityd tränger igenom även hos den äldre Simon Fisher Turner, om än i en annan form. På det här albumet umgås han med Jocelyn West, tidigare i Miranda Sex Garden, som sjunger tillsammans med Martyn Bates från Eyeless In Gaza; poeterna Quentin Stevenson och Nasia Hadon, varav den förre medverkade på »Blue«, samt den tidigare Wire-medlemmen Bruce Gilbert, som bidrar med några av sina digitala ljudskulpturer.

Det är en geografiskt omöjlig resa, men varför inte? Det här kan — hur man än vänder och vrider på det — aldrig vara annat än en mental tripp för fåtöljresenärer, och det är bara omöjliga kombinationer som föder nya, fascinerande möjligheter. Sensationen av att höra pastorala sångstämmor dränkas i våldsamt sprakande elektronik för att sedan tona ut i arabisk gatumiljö är inte helt olik tanken på en åldrande amerikansk filmstjärna på punkkonsert i London.

Sebastian Stebe

Filed under: Album #21, Betyg 08, Sebastian Stebe, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: