Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #21] Album: FOR REAL – Free

FOR REAL

Free

Rowdy/BMG

Los Angeles-kvartetten For Real har en brokig meritlista: de har turnerat med Stevie Wonder och körat åt Quincy Jones såväl som Richard Carpenter, de har agerat i stärkta taftkjolar i femtiotalspastischen »Shake, Rattle and Roll«, de har gjort reklam för läppstift, poserat i herrkostymer i italienska Vogue och filmat med Martin Scorsese.

Musikaliskt har de däremot inte varit särskilt spektakulära. På egen hand var For Real nämligen bara ytterligare en, om än begåvad och ambitiös, vokalgrupp som fastnat i den amerikanska soulens mest slätstrukna standardformulär. Debutalbumet »Natural Thang« gick spårlöst förbi, på soundtracket till »Waiting to Exhale« medverkade de med degiga »Love Will Be Waiting At Home«, och ingenting tydde på att For Real — dessutom försedda med ett gruppnamn som ständigt ledde till förväxling med Uptown-kastraterna Soul For Real — skulle bli något annat än en fotnot i den digra förteckningen över new jill swing där decenniets klarast lysande stjärnor alltjämt heter En Vogue och TLC.

»Free« är dock ett ordentligt fall framåt. Via Stevie Wonder fick Dallas Austin nys om gruppen och knöt dem till sin etikett Rowdy, och med honom som mentor har For Real inte bara hittat ett eget sound, de har också skapat ett stundtals strålande album.

När de körade på Wonders ganska konservativa tolkning av »Stubborn Kind of Fellow« på Marvin Gaye-hyllningen häromåret, hördes det tydligt att For Real är ämnade att gå i Ronettes och Martha & The Vandellas, snarare än Xscapes eller MoKenStefs, fotspår och detta har den alltid lika lyhörde Austin tagit fasta på. I »Like I Do«, »Hold Me« och, inte minst, »Good Morning Sunshine« — helt baserad på Young Holt Unlimiteds »Soulful Strut« som gått varm på mången northern soul-klubb — sjunger For Real klockren nittiotalsswing över ljuvligt uppdaterad sextiotalssoul.

Därefter lämnar dessvärre Dallas Austin producentrollen till förmån för bland andra R.Kelly, Mario Winans och ärketräbocken Darryl Simmons, och vips har For Real halkat tillbaka i gamla ljud- och hjulspår.

De klibbiga »So in Love«, »The Saddest Song« och »For All of My Life« är klonade från samma elpianoritade balladmall som använts hundratals gånger förut, och trots att de spottar upp sig mot slutet med mjukfunkiga »Nothing Without You« och det stiliga titelspåret, så är de inte i närheten av inledningens stolta och gränsöverskridande soul.

Anna Hellsten

Annonser

Postat i:Album #21, Anna Hellsten, Betyg 06, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: