Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #21] Album: DA BRAT – Anuthatantrum

DA BRAT

Anuthatantrum

Colombia/Sony

Da Brat tog sina första kliv mot ära och berömmelse när hon för några år sedan rodde hem första priset i en talangjakt hemma i Chicago. Med vinsten följde också det något tvivelaktiga nöjet att få skaka tass med Kriss Kross. Mötet skulle dock visa sig bli mer fruktbart än hon kunnat ana, Daddy Mac och Mac Daddy blev så imponerade av hennes fräsiga rhymes att de tog med henne till Atlanta och introducera henne för So So Def-bossen Jermaine Dupri.

Da Brat debuterade som gästrappande yrväder på Kriss Kross andra album »Da Bomb«, och med ens stod det klart vem som besatt den största talangen. Med Jermaine Dupri som producent spelade hon in »Funkdafied« och var plötsligt den mest framgångsrika MC:n någonsin.

Da Brat, eller Shawntae som hennes mamma kallar henne, har nu hunnit bli 22 år och har för länge sedan lämnat blöjrappare som Kriss Kross bakom sig. I år har hon debuterat som skådespelerska i filmen »Full Court Press«, och är dessutom i full färd med att starta ett eget bolag, Throwing Tantrums, i syfte att plocka upp unga begåvningar från hemkvarteren i Chicagos ghetton. Och så har Da Brat förstås spelat in »Anuthatantrum«, ett typiskt So So Def-album; fullspäckat med sköna, souliga refränger och sammetslena körarrangemang som kontrast till hennes bitska och uppkäftiga rim.

Da Brat är en mästerlig rappare, och »Anuthatantrum«, är helt och hållet hennes album, men Jermaine Dupri finns givetvis med som producent och låtsasstorebror, och agerar också duettpartner på »Keepin’ It Live«. »My Beliefs« är Da Brats stöddiga manifest, ett försvarstal i vilket alla som varit dumma nog att kritisera henne för att hon röker braja, dricker brännvin och är ful i mun får sina fiskar varma. I »Ghetto Love« sätter en kavat T-Boz raspig guldkant på soulharmonierna.

Men trots att »Anuthatantrum« innehåller en hel hög fantastiska kompositioner, känns den med sina blott 34 minuter onödigt rumphuggen. Just när det hela har börjat arta sig till något exceptionellt, verkar Da Brat ha förlorat intresset för allt vad skivinspelningar heter, släntrat ut ur studion och slängt igen dörren.

Hanna Åberg

Filed under: Album #21, Betyg 06, Hanna Åberg, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: