Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #21] Album: COUNTING CROWS – Recovering the Satellites

COUNTING CROWS

Recovering the Satellites

Geffen/MCA

Counting Crows från San Francisco har hittills varit ett slags koncentrat av den amerikanska framgångsmyten, modell rock’n’roll.

Sångare och låtskrivare Adam Duritz träffar gitarrist David Bryson. Tycke uppstår. Klubbspelningar. Uppvärmare till Bob Dylan. Debutplatta spelas in, med T-Bone Burnett som producent. »August and Everything After« säljer sex gånger platina i USA. MTV-utmärkelser. Framgång.

Och nu: den där erkänt knepiga uppföljaren, som kan, om den nyckfulla publiken redan hittat någon annan att älska, simma torrsim i botten på försäljninglistan, smyga ut bakvägen efter några veckor och sedan vara mest synlig i närheten av reabackar.

Eller blir »Recovering the Satellites« det andra trappsteget på vägen upp mot evig berömmelse?

Mycket talar för att Counting Crows medgång fortsätter. Rent musikaliskt är »Recovering the Satellites« en logisk utveckling av debutplattan, med närmare en timmes smart blandning av livsglad, spänstig och inte helt förutsägbar collegepop och bilkövänlig FM-rock. Det är som om hela klabbet är kört genom en tidsmaskin, med klockan inställd på sjuttiotalet: lite småsvulstig gitarrock, lite punk, lite glam.

Man kan ha sina åsikter om Adam Duritzs sångstil, men det finns mycket naturlig intensitet i hans sätt att föra låtarna framåt. Även om gitarrerna gör sitt för att driva på är det främst den passionerade sången som bygger upp albumet, till exempel i den slammerrockiga »Angels of the Silences«, eller den smakfullt arrangerade »I’m Not Sleeping«.

Även om själva grundreceptet känns igen från tidigare går det inte att ta miste på bandets känsla för bra melodier, vare sig det gäller ballader, som »Miller’s Angels«, eller mer oorganiserat stök, som »Have You Seen Me Lately?«.

Det finns en och annan skönhetsfläck här — texterna är inte alltid så lyckade och stundtals kan även de spännande arrangemangen kännas något överlastade. Men på det stora hela är detta en platta som ger mersmak, och i likhet med R.E.M.s senaste album växer »Recovering the Satellites« med tiden.

Micke Widell

Annonser

Postat i:Album #21, Betyg 07, Micke Widell, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: