Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #19] Album: TRASH CAN SINATRAS – A Happy Pocket

TRASH CAN SINATRAS

A Happy Pocket

Go!Discs/PolyGram

Skotska Trash Can Sinatras debuterade innan de ens lärt sig spela sina instrument. De buntades snabbt ihop med utmärkta Postcard-band och jämfördes med både XTC och Aztec Camera. De hade förvisso en fantastisk melodikänsla men då och då lät de, om man ska vara riktigt elak, som en barnorkester ackompanjerad av en badrumssångare. Det är nu snart sex år sedan debutalbumet »Cake« kom ut, och sedan dess har både bandet och deras skara av trogna fans växt, särskilt i USA.

Nya »A Happy Pocket« är tekniskt sett miltals från »Cake«. Trash Can Sinatras medlemmar är bara mellan 25 och 30, ändå känns det som att de gått från att vara ett nytt La’s årgång 1990 till att göra musik å la Elvis Costello 1996. Särskilt lockande är bandet då vi, bokstavligt talat, får följa med sångaren Francis Reader in i vardagsrummet. Där sitter han med sin flygel och bara vaggar, fram och tillbaka, och sjunger. Låten heter »Unfortunate Age«, och det enda ord som kan beskriva den är vacker.

Jag har egentligen bara en invändning, och den gäller de knappt skönjbara folkmusikinfluenser som Trash Can Sinatras envisas med att då och då låta lysa igenom. Annars känns »A Happy Pocket« i alla sina pretentioner — filosoferande texter, stråkar, flygeln — som ett oerhört opretentiöst litet album. Bäst i sina lugnare stunder, väldigt catchy i sina poppigare.

Madelaine Levy

Annonser

Postat i:Album #19, Betyg 07, Madelaine Levy, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: