Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #19] Album: THE WISEGUYS – Executive Suite

THE WISEGUYS

Executive Suite

Wall Of Sound/import

Jag vet inte om ni har den blekaste aning om var Clerkenwell ligger och det kan egentligen göra detsamma. Men det är en trist liten ort i England och The Wiseguys, som består av två unga taktprofessorer som kallar sig Regal och Touché, håller hus i trakten.

De senaste fem åren har duon på ett eller annat vis tillhört den brittiska hip hopens underjord. Touché som graffitiartist — på sistone har några av hans verk prytt omslagen till bland annat skivbolaget Mastercuts makalösa hip hop-samling »Classic Hip Hop Mastercuts« och »Best of Electro« för Street Sounds — och Regal som medlem i Direct Current mes.

The Wiseguys första inspelning, »The Real Vibes«, licenserades för Wall Of Sounds första samling i serien »Give ‘Em Enough Dope«. Och i april förra året skrev de på för Wall Of Sound och släppte genast »Nil By Mouth« som sin första tolva för etiketten.

Den amerikanske rapparen Sense Live, som Wiseguys träffade i New York när han var medlem i gruppen Shootyz Groove för några år sedan, lockade tillbaka duon till New York för att spela in den största delen av deras debutalbum.

Och albumet låter nog precis som man väntar sig att ett debutalbum med en hip hop-duo från Clerkenwell på Wall Of Sound ska låta. För den som redan har förstått vad Wall Of Sound är ute efter kommer att älska »Executive Suite«, och den som tycker att det bara låter som instrumentala B-sidor på gamla tolvor med Main Source får väl fortsätta tycka det.

De första fraserna i Marlena Shaws »California Soul« utgör grunden för deras senaste singel, den alldeles lysande »The Sound You Hear«, och över huvud taget är samplingarna — och scratchandet — på »Executive Suite« väldigt underhållande.

Och nästan varje spår envisas med att bara växa och växa. Efter hand blir samplingarna fler och fler, scratchandet tilltar och det kan bara bli tyngre. Jag gillar sånt.

»Poontang« är stenhård med sin indiska sitarslinga och ett fastspikat beat som inte ens ger vika för stålverket som dras igång mitt i låten. En anonym blåssektion pumpar oupphörligt Burt Bacharachs »The Look of Love« till funkigt drivande trummor, medan två samplade män från någon uråldrig TV-serie diskuterar rymdskepp i »The Gemini IV Incident«. Sånt gillar jag också.

Och är man inte tilltalad av tanken på ett album som till mer än hälften består av samplad easy listening och bebop, funkiga beats och dåraktig scratching så ska man kanske hoppa över The Wiseguys debutalbum. Men då får man å andra sidan aldrig höra xylofonsolot i »Dust You Off«.

Andres Lokko

Annonser

Postat i:Album #19, Andres Lokko, Betyg 07, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: