Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #19] Album: DAVID SHEA – The Tower of Mirrors

DAVID SHEA

The Tower of Mirrors

Sub Rosa/import

David Shea är en amerikansk, samplerbaserad kompositör lika exalterad av femtio- och sextiotals-exotica (Martin Denny, Les Baxter och så vidare) som av klassiskt skolade nyskapare som Morton Feldman och Iannis Xenakis. Hans musik hämtar näring från den nuvarande elektroniska scenen — ambient dance, som Shea kallar den — såväl som från asiatisk musik och filmkompositörer som John Barry och Henry Mancini. Allt detta knyts samman av en estetik härledd dels från den hong kongska äventyrsfilmens kombination av uråldriga myter och moderna actionscenarier, av gammalt och nytt, öst och väst; dels från New Yorks improvisationsscen, som Shea är en aktiv deltagare i.

»Tower of Mirrors« bygger på den kinesiska romanen »Hsi-Yu Pu«, skriven 1652 av Tung Yuen, och är en sorts fortsättning på Sheas förra album »Hsi-Yu Chi«, baserat på ett kinesiskt epos med samma namn. »Hsi-Yu Chi« berättar historien om en taoistisk präst som reser till Indien för att motta heliga skrifter av Buddha. Han ledsagas av en rad odödliga djur, varav det mest framträdande är Sun-Wu Kung, i väst mer känt som Apan. Det är om denna filur »Hsi-Yu Pu« handlar. Romanen, liksom detta album, börjar när Sun-Wu Kung spatserar runt i en skog och tittar på lekande barn. Han får syn på några vackra röda blommor och sjunker in i en dröm där han befinner sig i ett grönt torn fyllt av tusentals speglar. Under varje spegel finns ett namn, och varje gång han tittar in i en spegel transporteras han till en ny värld. Romanen är en komplex metafor för motsättningen mellan begär och upplysning, och samtidigt en kritik av den kinesiska Ming-dynastin.

David Sheas musikaliska version består av tjugofyra korta stycken för sampler och solist. Det är oerhört filmiskt; som en surrealistisk, både plats- och tidlös filmsaga där ljudspåret expanderats så att bilderna inte längre behövs. Det är en drömsk upplevelse, inte bara för att musiken beskriver en rad drömvärldar utan för att de musikaliska och övriga kulturella referenserna (till kinesisk historia likväl som till stereoteknikens barndom och amerikanska sextiotalsdeckare) smälter samman på ett sätt som egentligen borde vara omöjligt.

Sebastian Stebe

Filed under: Album #19, Betyg 08, Sebastian Stebe, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: