Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #19] Album: MICHAEL NYMAN – After Extra Time

MICHAEL NYMAN

After Extra Time

Virgin

Med typisk svensk torftighet ombeds i regel typer som Lasse Holm och Nick Borgen specialskriva låtar till stora idrottsevenemang. I England, däremot, lät man landslagsstjärnorna rappa med New Order inför fotbolls-VM i Italien, och det egna EM:et i sommar sammanträffar med en extravagant orkesterturné med Michael Nyman, som ska uppföra styckena från detta märkliga, konstnärligt genomseriösa fotbollsalbum.

Nyman, som gjort sig mest känd för neoklassicistisk filmmusik för Peter Greenaway och för soundtracket till »Pianot«, anklagas ofta — och inte bara av puritaner — för att komponera kitsch. Själv tycker jag att han är vår kanske största nutida kompositör: dels är han den främste förvaltaren av Musica Britannica, men det som gör honom så spännande är att han tar Purcell och John Bull på en supersonic-resa genom århundradena; på Nymans Concorde sitter Bach bredvid Boulez, alldeles bakom Steve Reich och Jerry Lee Lewis. På exakt samma sätt som Greenaway i sina filmer har Nyman skapat ett formfulländat Utopia, där varje disparat influens flätats samman till en enhetlig vision; till ett djupt karakteristiskt Nyman-sound.

Om engelska grabbar har ett stort livsval gemensamt, så är det pop-eller-fotboll. Ändå har fotbollen ingen plats i musiken. När man väl valt popen är det kärlek, sex, politik och alienation man skriver låtar om, inte fotboll — trots att fotbollen inte bara har en central roll i varenda engelsmans liv, utan också är på djupaste allvar.

Men för kolonisatören Nyman — som ständigt vill vidga gränserna för sitt rike — är det fullständigt självklart att komponera gravallvarlig musik om fotboll. Och han har gjort det i åratal.

Läktarkatastrofen på Heyselstadion i Bryssel, där närmare 100 Juventus-fans omkom under Liverpool-fansens bärsärkagång, har satt djupa spår i modern engelsk kultur. Manusförfattaren Jimmy McGovern har använt tragedin som tema ett flertal gånger, inte minst i sin TV-serie »Cracker«, och en minst lika gripande konstnärlig kommentar gav Michael Nyman när han 1985, bara några dagar efter tragedin, lät uruppföra »Memorial« inför fransk publik — ett stycke direkt dedikerat till de omkomna och deras anhöriga (och som också användes av Peter Greenaway i »Kocken, tjuven, hans fru och hennes älskare«), men som inte minst utmanade Thatcherismen och manade till europeisk försoning.

Efter säsongen 1991-1992 komponerade Nyman »The Final Score« till en fotbollsdokumentär på TV, med målet att musiksätta Queens Park Rangers guldålder under Stan Bowles sjuttiotal.

Och nu senast skrev Nyman »After Extra Time«, med fotbolls-EM i sikte och som en fiktiv match mellan två »lag« i orkestern som riffar mot varandra; låter spelet bölja över två planhalvor.

Samtliga tre stycken finns samlade på detta säregna album. Och det kommer mera: just som jag skriver detta nås jag av nyheten att Michael Nyman är i färd med att sjösätta ett trombonverk med svenske Christian Lindberg, vars rytmiska grund är ett mönster över åtta taktslag som den hängivne QPR-supportern Nyman ursprungligen snappade upp bland hemmafansens ramsor i en match mot Newcastle.

Kjell Häglund

Annonser

Postat i:Album #19, Betyg 07, Kjell Häglund, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: