Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #19] Album: ERNEST RANGLIN – Below the Bassline

ERNEST RANGLIN

Below the Bassline

Island Jamaica Jazz/PolyGram

Gitarristen Ernest Ranglin är en jamaicansk legend. Han är i dag i sextioårsåldern och han var med om att både skapa och föra ut ska och rocksteady i världen. Han jobbade som studiomusiker och arrangör åt både Clement »Coxsone« Dodd på Studio One, Duke Reid på Treasure Isle och Sonia Pottinger på Gayfeet. Det var på den tiden man kunde spela in trettio låtar på en och samma dag.

I början av sextiotalet var han involverad i musiken till den första James Bond-filmen och gjorde ett par LP för Chris Blackwells unga Island Records. Det var på den tiden Blackwell åkte runt till skivaffärerna i London och sålde skivor från bakluckan på sin bil. Ranglin arrangerade och ledde bandet på Millie Smalls »My Boy Lollipop«, bolagets första internationella hit och den direkta anledningen till att Blackwell i fortsättningen kunde skicka ut andra att sälja plattorna.

Nu är Blackwell och Ranglin ett team igen. Ranglins platta är första utgåvan på Blackwells nystartade Island Jamaica-etikett. Som på så vis får en drömstart.

»Below the Bassline« är jazz på jamaicanska. Som gitarrist växlar Ranglin mellan blixtrande bebop åla Charlie Christian/Kenny Burrell och Wes Montgomerys eleganta oktavspel, men det finns en alldeles speciell värme och ett sensuellt sug i det han gör. Och en spontan ruffighet som understryker närheten mellan ska och tidig amerikansk rhythm’n’blues. Det svänger maximalt, med små och nästan nonchalant avspända rörelser. Ibland låter det som om musikerna ligger ner och spelar.

Plattan är inspelad i en liten studio i New York, ljudet är magnifikt och känslan av fysisk närhet total. Någon med särdeles god smak har dessutom försett Ranglin med en samling klassiska låtar ur den tidiga reggaemusikens arkiv. Han och det täta fyramannabandet gör bland annat The Abyssinians »Satta Massagana«, The Maytals »54-46 (Was My Number)«, Augustus Pablos »King Tubby Meets the Rockers«, Burning Spears »Black Disciples« och The Congos »Congo Man«. Han plockar också upp sin egen »Surfin’«, från legendariska Studio One-samlingen »Solid Gold Coxsone Style«.

Lennart Persson

Annonser

Postat i:Album #19, Betyg 07, Lennart Persson, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: