Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #19] Album: COIL PRESENTS BLACK LIGHT DISTRICT – A Thousand Lights in a Darkened Room

COIL PRESENTS BLACK LIGHT DISTRICT

A Thousand Lights in a Darkened Room

Eskaton/import

Coil har funnits sedan 1982 — först som ett sidoprojekt till experimentkollektivet Psychic TV startat av John Balance, sedan som en trio bestående av Balance, Peter Christopherson (medlem både i Throbbing Gristle och Psychic TV) samt en skiftande tredje medlem.

Grunden har alltid varit ett starkt intresse för esoteriska idéer; allra främst alkemiska processer (som att förvandla oädelt råmaterial till guld) och en föreställning om att man kan uppnå spirituell upplysning genom att på olika sätt lura sinnena. Men musiken har förändrats. Medan de första två Coil-albumen — »Scatology« och »Gold Is the Metal« — är bisarra, smutsiga ljudkollage, så är det tredje, »Horse Rotorvator« betydligt mer sånginriktat, medan det briljanta »Love’s Secret Domain« från 1991 och tvillingen »Stolen and Contaminated Songs« utforskar mer elektroniska områden.

Coil har också skrivit musik till flera av Derek Jarmans filmer, bland annat »Blue«, »Journey to Avebury« och »The Angelic Conversation«. Den sistnämnda är en tidig superåttafilm vars ljudspår, inklusive en del dialog, finns utgivet på en Coil-CD med samma namn. Balance och Christopherson har dessutom skapat nervslitande atmosfärer till Clive Barkers skräckfilm »Hellraiser«, som dock stoppades av producenten eftersom de ansågs lite väl obehagliga (musiken finns utgiven som »Hellraiser Themes«).

Under det senaste året har Coil sammanställt tre album, varav »Unatural History II« och »Windowpane and The Snow« är uppsamlingar av singlar och bidrag till samlingsskivor, medan det tredje, »Worship the Glitch«, är en hypnotisk djupdykning i minimalistiska men oerhört detaljrika ljudkonstruktioner som på ett eller annat sätt »blivit över« under olika sorters studioarbete.

»A Thousand Lights in a Darkened Room« — detta album som presenteras av Coil men tillskrivs det större kollektivet Black Light District — är på sätt och vis en tillbakagång till tidigare arbetsmetoder. Musiken bygger på råa ljud samplade ur verkligheten snarare än på elektronik, och mer på 3D-skulpterade strukturer än på rytmer och melodier. Atmosfären är dunkel och industriell — vilket inte betyder att den är full av metallskrot.

Bakom titlar som »Red Skeletons« och »Cold Dream of an Earth Star« döljer sig nervkittlande ljudutflykter gjorda enligt den metod som Coil, efter den ockulte artisten Austin Osman Spare, döpt till »sidereal sound«. Grundtanken är att betrakta saker »från sidan«, ur en annan vinkel än den vanliga, för att komma åt dess dolda energier.

Mest givande är de två spår som både lyckas vara de på ytan mest attraktiva och de mest inträngande suggestiva. Det ena är »Refusal of Leave to Land«, med forsande havsvatten, baklängesklockor, knarrande ljud som blir till kraxande kråkor och entonigt mantralika upprepningar av titeln; det andra »Chalice«, med varma syntstråkar, pastoral kvinnlig sång, oboeliknande slingor och sugande elektromekaniska ljud som vecklar ut sig över ljudbilden.

Albumet är inte helt lätt att ta sig igenom från början till slut, men här finns mycket att hämta. Efter fjorton års envis, undanskymd verksamhet lyckas Coil fortfarande gräva fram och visa upp glimtar av sådant som ingen annan har kommit på tanken att leta efter.

Sebastian Stebe

Filed under: Album #19, Betyg 07, Sebastian Stebe, , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: