Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #17] Album: 2PAC – All Eyez on Me

2PAC

All Eyez on Me

Interscope/PolyGram

I amerikanska fängelsefilmer brukar beslutsamma fångar ägna sig åt tre saker: böcker, tatueringar och armhävningar. 2Pac — eller Tupac Shakur som han heter i arkivet på Clinton Correctional Facility utanför New York — gjorde det när fängelseportarna slog igen bakom honom i fjol. Han försökte vara en disciplinerad »NIGGA«, som i hans värld betyder Never Ignorant Getting Goals Accomplished. Han lämnade sitt »THUG LIFE«; det vilda leverne som först varit en politisk protest och betytt The Hate U Gave Lil Infants Fuck Everybody, men till slut inte betytt mer än vapen, droger och en dom för sexuellt utnyttjande.

Han försökte bli en bättre människa. En gång tröttnade han på böckerna och armhävningarna och rökte en insmugglad joint i stället. Han fick 6o dagar i isoleringscell.

Tatueringarna tröttnade han aldrig på. 2Pac är ett muskulöst klotterplank av samma kaliber som Robert De Niros kåkfarare i Scorseses »Cape Fear«. Robert Mitchums kommentar från samma film skulle lika gärna kunna fällas om 2Pac: »I don’t know whether to look at him or read him.«

Svaret är att vi ska lyssna på honom.

»All Eyez on Me« är hans fjärde soloalbum och spelades in sent i höstas när Suge Knight, den bistre bossen på skivbolaget Death Row, betalat 1,4 miljoner dollar i borgen för honom, skrivit kontrakt och kört honom i limousine till studion där producenten Dr Dre väntade. Allt gjordes snabbt. Ingen visste om domstolen plötsligt skulle tvinga 2Pac tillbaka till fängelset. Ingen visste var de okända revolvermännen höll hus. De män som ett år tidigare skickat 2Pac till Bellevue Hospital i New York med fyra extra kroppsöppningar. Arbetstakten var så hög att man plötsligt spelat in ett dubbelalbum; mer än två timmar kalifornisk hip hop av det funkiga slag som bara Dre kan ratta fram på mixerbordet.

Märkligt nog är »All Eyez on Me« inte den brutala uppgörelse med omvärlden man väntade sig från 2Pac. Kanske spydde han ur sig den mörkaste gallan på förra albumet »Me Against the World«. Kanske är han så glad över att ha lämnat fängelset att han hellre gör musik om sköna bilturer längs Sunset Boulevard än om gamla skottsår.

»California Love« och »Picture Me Rollin’« doftar sololja och het asfalt. Det är musikaliska vykort från den soliga sidan av Los Angeles adresserade till alla stackars satar som ligger i källare med crackpipor. På den förra låten sjunger Roger Troutman från de gamla p-funkarna Zapp genom en vocoder: »California knows how to party. Californa knows how to party.«

Han låter som en robot i sanden på Long Beach.

I »Can’t C Me« körar George Clinton, Dre hamrar på elpianot och 2Pac hämtar stenhårda rim om revansch och respekt från långt ner i magsäcken. Orden rullar i kapp med en elakt elektronisk basslinga som gungar även i Snoop Doggy Dog-duetten »2 of Amerikaz Most Wanted«. Sedan den släpptes på singel i höstas har den vuxit till en g-funkens »Jailhouse Rock«. Fast skrytigare.

Troutman, Clinton och Snoop är inte de enda gästerna. Suge Knight har proppat studion full av homeboys som deltar i en imponerande mikrofonstafett: Richie Rich från 3rd Bass, Method Man, Nate Dogg, Jodeci, Rappin’ 4-Tay, Redman, Tha Dogg Pound och Tupacs egna skyddslingar The Outlaw Immortalz.

»All Eyez on Me« är ett utmärkt knippe hip hop-sånger. Den klassiska västkustfunken gör kanske inga musikaliska landvinningar. Högtalarna vibrerar som de alltid gör i Dr Dres studio. Syntarna piper som de ska. Men melodierna är så starka och fyllda av hitpotential att Suge Knight kommer att kunna mata sina vakthundar med gåsleverpastej.

Dramatiken som genomsyrade »Me Against the World« blåser ofta bort i strandbrisen. 2Pac rappar mer om att han kommer att få en kul kväll, än att han kommer att få en kula i sig i kväll. Det är mindre spännande. Men ändå underhållande homeboy-kabaré.

Och frågan är om månaderna bakom galler förändrat 2Pac så mycket. Han poserar i CD-häftet iklädd läder och juveler, viftandes med en drink, en joint och en näve dollarsedlar. Ungefär som en workoutad gangsterversion av den lilla gubben på Monopolspelet.

Själv spelar 2Pac spelet om den amerikanska drömmen. Med lite tur hinner han göra fler skivor innan han måste gå i fängelse utan att passera gå.

Fredrik Strage

Annonser

Postat i:Album #17, Betyg 07, Fredrik Strage, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: