Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #16] Album: MOTHER EARTH – You Have Been Watching

MOTHER EARTH

You Have Been Watching

Focus/import

Matt Deighton, den mustaschprydde sångaren i Mother Earth, släppte tidigt i höstas sitt första soloalbum, »Villager«. Tillsammans med sin fru Nicola åkte han till en stuga i Wales och återvände till London med ett knippe sånger som andades tidlös brittisk folkrock i John Martyns och Nick Drakes fotspår.

»Villager« hann knappt komma ut innan Mother Earths tredje album, »You Have Been Watching«, var färdiginspelat.

Även i Mother Earth lyser Deightons förkärlek för det tidiga sjuttiotalets folk- och soulrock igenom i varenda ton. Till och med produktionen är bitvis så muggig som jag bara trodde att »Heartbreaker« med Free från 1972 kunde vara.

Men när man lyssnar på Deightons sånger och Mother Earths inramning av dem känns det aldrig som 1972. Det känns inte ens som om de skulle vilja att det vore 1972. Över hela »You Have Been Watching« har producenten, och tillika skivbolagsbossen, Eddie Piller lagt ett medvetet modernt dubfilter. I några låtar — framför allt »Non Corporealness« — lånar Mother Earth lika mycket från Free och Traffic som från Brendan Lynchs mest experimentella dubproduktioner åt Weller eller något från The Specials andra album.

Kombinationen är varm, positiv och funky. Och samtidigt nästan förvånansvärt poppig. »Very Together« är klassisk soulrock med en av albumets bästa refränger. Och om Noel Gallagher fortsätter att låta sig imponeras och inspireras av Weller och hans anhang är det precis så här Oasis kommer att låta om två-tre år. Förutsatt att Noel tar sånglektioner och bestämmer sig för att kicka sin lillebror ur bandet. Vilket väl knappast skulle förvåna någon.

Free, Humble Pie, Traffic och Brian Auger är oundvikliga referenser. Men Mother Earth glömmer aldrig bort att de knappt var födda då. Deighton har bara plockat ut det bästa från det tidiga sjuttiotalet — och lämnat det riktigt progressiva hemma i skivhyllan — om man nu kan tänka sig att ha överseende med hans afghanpäls och den där mustaschen. Han glömmer heller aldrig bort att bandet en gång i tiden ingick i samma kreativa nätverk som Galliano och Young Disciples. Och att de därför nästan har ett ansvar att i grund och botten aldrig helt lämna funken, soulen och den jazzigare sidan av sina hip hop-rötter.

Det är bara i versionen av Small Faces »Wham Bam Thank You Mam« som de visar upp sin svagaste retrosida. »Poster«, däremot, är en av de starkaste protestsånger jag har hört på flera år och de mer jazzfärgade spåren »Freethinker« och »Get Along« skulle kunna vara utkast till sånger som skrevs till Deightons soloalbum.

Framför allt visar »You Have Been Watching« att Matt Deighton är en av alltför få unga sångare och låtskrivare som insett att revolutionen, protestsången och soulmusiken hör hemma under ett och samma tak.

Andres Lokko

Filed under: Album #16, Andres Lokko, Betyg 08, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: