Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #16] Album: DIVERSE ARTISTER – Soma Quality Recordings Volume 2

DIVERSE ARTISTER

Soma Quality Recordings Volume 2

Soma/import

Soma var en lyckodrog i Aldous Huxleys roman »Du sköna nya värld« från 1932. Människorna i hans perfekt organiserade framtidsvärld svalde den och blev ännu mer nöjda med sin inrutade tillvaro i ett samhälle där barnen framställdes i fabriker, designades fysiskt och psykiskt för att passa sina framtida arbetsuppgifter och bara kunde tänka på ett enda sätt, av rent biologiska skäl.

Kanske är det inte lika illa i dagens Storbritannien men konservatismen som genomsyrar statsmakten, moralen och skolväsendet tillåter inte heller många alternativa tankesätt. När Stuart McMillan och Orde Meikle (tillsammans technoduon Slam), samt deras DJ-kompis Dave Clarke, döpte sin nystartade Glasgow-etikett till Soma var det en markering; de skulle inte låta musiken bli en del av systemet, de skulle hålla en stenhård undergroundprofil och tänka annorlunda till varje pris. Under de fyra år som gått sedan dess har Somas skivor blivit mer och mer säregna. Deras artister har glidit ner i den elektroniska dansmusikens undervegetation, där rytmerna visserligen går att skaka loss till på klubbar men förvrids så mycket att de ibland framkallar sinnesstörningar snarare än dans.

Eftersom de flesta Soma-skivor endast släpps i små vinylupplagor har bolaget skrapat upp det bästa ur sitt förråd på samlingsskivor. I fjol släpptes den första, en riktig dynamitblandning med överraskande bidrag från David Holmes och One Dove. Nu är det dags igen.

Elva långa och tjocka grooves från Somas artister visar att den brittiska dansmusiken numera har en av sina viktigaste nervknutar uppe i Glasgow. Rejuvination, radarparet Jim Muotune och Glenn Gibbons som sköter Somas studio, gör trummaskinsblues med klass i »Don’t Forget Who You Are«, enligt de själva en låt om amnesi efter kokainsnortande. Slam, vars två år gamla tolva »Positive Education« hyllades av technogurun Kenny Larkin och blev en undergroundklassiker, trimmar också sina maskiner tills de når en total blackout. Flinka programmerare som Skintrade, Envoy och Ege Bam Yasi gör samma sak.

Här finns även en internationell krydda. Mode 4 är armageddonbeats signerade Tracey Hudson från New York. Funk D’Void är en pseudonym för exilsvensken DJ Lars. Och bakom det skumma namnet Sharkimaxx gömmer sig Chicago-kändisen Felix Da Housecat. Hans »Clashback« är späckad med analogsyntar som sågar fram och tillbaka i högtalarmembranen lika beslutsamt som takten i Daft Punks »Da Funk«, samlingens glamstompiga höjdpunkt och den fräckaste franska singel som släppts på flera år.

Trots artisternas brokiga bakgrund löper en röd tråd genom deras bidrag; de tänjer på maskinernas kapacitet, tvingar dem att bli fysiska och i sitt klimax påminner musiken om den schweiziske konstnären H R Gigers biomekanoider, varelser bestående av lika delar kött och teknik. I Roger Donaldsons monsterfilm »Species« fräser den Giger-designade rymdvarelsen likt en överhettad maskin. På »Soma Quality Recordings Volume 2« fräser kretskorten i samplern — men det enda som hörs ordentligt är hjärtslagen i musikern som står och hoppar bredvid den.

Fredrik Strage

Filed under: Album #16, Betyg 07, Fredrik Strage, , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: