Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #16] Album: KALIPHZ – Seven Deadly Sins

KALIPHZ

Seven Deadly Sins

Payday/PolyGram

2 Phaaan Da Alien. Jabba Da Hype. Sniffadawg-NAD2 Ton Hogweed. Chokadoodle.

Ett nytt gäng hip hoppare från Staten Island? Skyddslingar till Wu-Tang Clan? Coola som Method Man och stora som Biggie Smalls? Nej, bara en kvartett asiater och en exil-polack från Rochdale, England. Och med den informationen uthängd såhär bryskt minskar väl intresset avsevärt — brittisk hip hop kommer alltid att stå i skuggan av den amerikanska.

Så även om Kaliphz har lika tuffa namn som giganter som Ghost Face Killer, kommer de svårligen att uppnå någon särskilt hög status utanför de brittiska öarna. Vilket är synd, för debutalbumet »Seven Deadly Sins« står sig faktiskt gott även i jämförelse med de amerikanska namn som nämnts ovan. »Why I’m EZ« är till exempel ypperlig lågmäld hip hop i Biggie Smalls-skolan, och trots att »Props 2 That Tru Skool« verkligen överstiger gränsen för det fåniga, kan jag inte låta bli att dra på smilbanden när de gör sin hyllning till den gamla skolan, till pionjärerna, med Grandmaster Flashig funkrap. Definition Of Sound-popsvängiga »Bang Bang Boogie«, skönt souliga »Eat the World«, och den lika skönt och dämpat medryckande »Open Up Your Man« övertygar också.

Och på avslutande »Kashflows«, återfinns Kaliphz mest geniala ögonblick i form av en sampling från The Cures »Lovesong« (en sampling som kraftigt sinkade utgivningen av LP:n innan de fick klartecken från Robert Smith). Risken är ändå överhängande att Kaliphz blir lika bortglömda som en del andra brittiska hip hop-utropstecken, och då tänker jag speciellt på Ruthless Rap Assassins, vars »Killer Album« från 1990 möjligen får en renässans nu när Kermit (som var medlem, då under fullständiga artistnamnet MC Kermit Le Freak) blivit megastjärna i Black Grape. Men fan trot.

»Everybody sit back, relax and just chill/We’re easy like that, we got time to kill«

Jag dödar gärna en timme eller två i sällskap med Kaliphz, och är det någon hype jag hoppas ni köper med hull och hår i år så är det Jabba Da Hype. Det kan för övrigt tilläggas att Kaliphz fått ett nytillskott som kallar sig Oddball Scizza Hands (The L-Chemist).

Terry Ericsson

Filed under: Album #16, Betyg 06, Terry Ericsson, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: