Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #16] Album: DJ KRUSH – Meiso

DJ KRUSH

Meiso

Mo Wax/Next Stop

Svenska mainstreamrockjournalister har problem att greppa den exceptionella, nya popinvasionen från Japan. Flera år försent försöker de såga hela företeelsen genom att kritisera ett trött och slappt samlingsalbum med Pizzicato Five, som svenska Warner lyckats släppa samtidigt — och i stället för — trions egentliga, och mycket intressantare, nya album »Romantique ’96«.

Den japanska nittiotalspopen låter sig varken sammanfattas eller avfärdas i så svepande ordalag. Snarare bygger dess särdrag och attraktionskraft på en intuitiv tradition av fusionstänkande, som lätt går västerländska öron förbi. Japanernas till synes oförenliga paradoxer tas som intäkt för att de skapar yta utan djup. Visst är fasaden förförisk. Men det finns luftbubblor av liv i lacken.

Motpolerna i dagens japanska popvåg representeras just nu bäst av Cornelius (tidigare i Flipper’s Guitar), som på sitt nya debutalbum »69/96« gör exakt den triprock som patetiska Black Grape borde ha gjort, samt DJ Krush, som både förvaltar en inhemsk tradition från Yellow Magic Orchestra och fusionerar amerikansk hip hop med tidig nordengelsk avantgarde-new wave som Cabaret Voltaire och This Heat.

Men DJ Krush har renodlat det lättlyssnade, sållat bort det skärande industriella, som om hans influensers Sheffield var en stad full av tung sockervaddsindustri (se där en mycket typisk, japansk omtolkning av det exotiska västerlandet…).

DJ Krush är minimirytmikens mästare. Han lägger all sin dova musik i bagageutrymmet på en bastrummevirvelkombi, slött framtickad av en torr, stängd hi-hat; där den mjuka motorn tankas med loopade efterklanger av vibrafonackord eller kemilabbade sequencerslingor. Ibland blir musiken så fysiskt närgången att den fryser tiden och tar sig in i blodomloppet, mixtrar med hjärtat, går på hjärnan.

Slutresultatet är en attraktiv mix av konstpop och amerikansk hip hop, vilket ytterligare accentueras när rapparna C L Smooth, Black Thought & Malik B, Deflon Sallahr respektive Big Shug vokaliserar varsitt spår.

Kjell Häglund

Filed under: Album #16, Betyg 07, Kjell Häglund, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: